Att författningsdomstolen i Karlsruhe skulle stoppa Lissabon-fördraget var högst oväntat, många såg proceduren som en formsak innan presidenten skulle kunna godkänna fördraget från tysk sida.

Fördraget hade överklagats till domstolen av flera olika konstellationer, dels en förbundsdagsledamot från konservativa CSU, dels av Vänstern och dels av en grupp jurister.

Gemensam nämnare för de klagande är att de anser att det tyska parlamentet, förbundsdagen, lämnar över för mycket makt till EU och Bryssel.
Författningsdomstolen ger dem delvis rätt.

Domstolen anser visserligen inte att fördraget i sig står i strid mot den tyska grundlagen. Däremot måste lagen som föreskriver vilken delaktighet som förbundsdagen, det tyska parlamentet, ska ha i EU-angelägenheter skrivas om innan fördraget kan godkännas.

Domstolen ger omfattande anvisningar om hur den lagen ska se ut.

En sådan lag ska nu snabbehandlas av förbundsdagen som extrainkallas den 26 augusti, enligt Spiegel Online, och sedan gå till omröstning den 8 september.
Det är bråttom eftersom Lissabon-fördraget ska träda i kraft senast 2010.

EU har hittills väntat på att irländarna ännu en gång ska folkomrösta om fördraget efter förra sommarens underkännande. Presidenterna i Polen och Tjeckien, Lech Kaczinsky respektive Vaclav Klaus, har förklarat att de inte tänker underteckna fördraget förrän irländarna fattat sitt beslut.

Att fördraget skulle kunna äventyras av Tyskland, en av dess främsta tillskyndare, hade ingen räknat med.