Kiev/Minsk.
– Se vad de orange aporna har gjort med Ukraina, dundrade president Alexander Lukasjenko före förra helgens presidentval i Vitryssland.
Flera gånger hotade han med att vitryssarna kommer att sjunka ned i fattigdom om de skulle få en likadan orange revolution som den som störtade den gamla regimen i Ukraina hösten 2004.
I Ukraina är det tydligt att euforin efter det folkliga upproret har lagt sig. Inflationen har slagit i taket medan den ekonomiska tillväxten stagnerat. Många ukrainare som deltog i demonstrationerna känner sig i dag förrådda.
Efter omvälvningarna i Ukraina var folks förväntninger orealistiskt höga. Ukraina är korrumperat och stora delar av befolkningen lever under existensminimum. Dessutom dras landet med arvet från ett tioårigt vanstyre, det kräver mer än en revolution för att ändra på det.
Den orange revolutionens idéer är emellertid långt ifrån döda. Ukraina har det senaste året tagit stora steg i demokratisk riktning.
Från Minsk till Kiev är en kort flygtur, men det känns som att resa mellan två världar. På huvudgaten Kresjatik i Kiev står valstugor från partierna tätt och diskussionen om söndagens val till nationalförsamlingen verkhovna rada är livlig.
I Vitryssland griper KGB folk för att de delar ut oppositionens löpsedlar. Minsk var fullt av valaffischer för Lukasjenko, men det fanns inte en bild av oppositionskandidaterna.
Före den orange revolutionen skickade myndigheterna i Ukraina ut så kallade tjomniki, där medierna fick order om vad de skulle rapportera. I dag är debatten häftig i tidningar och på teve och oppositionen går till hårt angrepp mot regeringen. Rädslan for repressalier är borta.
I Vitryssland kommer oppositionen knappt fram i de statliga medierna som fungerar som rena propagandamaskiner för presidenten. Oberoende tidningar stängs och journalisterna kastas i fängelse.
Lukasjenko håller på att likvidera frivilliga organisationer som författarföreningar och schackklubbar. Statliga alternativ som myndigheterna har full kontroll över upprättas i stället. I Ukraina har det civila samhället växt starkt det senaste året.
Ukrainsk ungdom engagerar sig aktivt i valkampen, men i grannlandet är studenterna rädda för att stängas av från universitetet om de inte är "tillräckligt vänligt inställda till staten". Vitryssar som är kritiska mot presidenten är livrädda för att säga vad de heter till journalister eftersom de skulle kunna få problem med polisen.
Vitryssland är ett av de mer tydliga exemplen på hur en tidigare Sovjetrepublik utvecklat sig i ytterligare auktoritär riktning. Ukraina är ett av få undantag.
Ukraina är ett splittrat land där de västra regionerna sneglar mot väst, medan de rysktalande områdena i öst ser mot Ryssland. Det kan kanske vara en förklaring till den demokratiska succén.
I andra gamla Sovjetrepubliker finns en tendens att vinnaren tar allt efter ett val och att förlorarna knuffas ut i kylan. I Ukraina är det inte lika enkelt eftersom förlorarna har en politisk grund att stå på.
Söndagens val i Ukraina kommer knappast att ske helt utan fusk, men alla förutsättningar finns för att det ska bli ett av de mer fria och rättvisa valen i regionen efter kommunismens sammanbrott 1991. Det är en god utgångspunkt för att ukrainarna ska kunna bygga en bättre framtid.