Den franska pensionsreformen presenteras som avgörande för kommande generationer och landets unga har intagit en aktiv roll i demonstrationerna. Samtidigt har de stora fackförbunden utlyst nya protestdagar.
Torsdagen blev ännu en dag av strejker, blockader och demonstrationer. Sopbergen hopar sig och bensinmackar gapar tomma. De strejkande ger inte upp sitt försök att sätta stopp för den omtvistade pensionsreformen som bland annat höjer pensionsåldern från 60 till 62 år. Både den 28 oktober och den 6 november genomför de stora facken nya demonstrationer.
Men redan på fredagen kan den slutgiltiga omröstningen i senaten hållas. Går det som väntat sätter president Nicolas Sarkozy snart sin signatur på det papper som gör reformen till lag.
– Det finns ingen anledning att skjuta upp debatten, sade arbetsmarknadsminister Eric Woerth som påpekat att reformen behövs för att bekämpa landets budgetunderskott och skulder.
– Det är inte lätt, men nödvändigt.
Men långt ifrån alla håller med. På torsdagen uppstod kilometerlånga köer när en rondell blockerades nära Marseilles flygplats under morgonen och senare genomförde studentförbund gatudemonstrationer runt om i landet.
På debattsidor har protesterna kallats för ett generationskrig. Unga och engagerade visar tydligt sitt missnöje mot regeringens politik. Reformen gör det svårare för de unga att komma in på arbetsmarknaden, skriver gymnasiestudenternas största fackförbund UNL på sin hemsida och kräver respons från regeringen.
Även inom senaten hörs röster för en mer lyhörd politik från regeringens sida.
– Gå tillbaka till dialog. Det är fortfarande möjligt att lyssna på folket, sade Jean-Pierre Bel, socialistisk gruppledare i senaten.
Det lär inte bli någon folklig kapitulation än — inte ens om reformen klubbas igenom. Enligt en opinionsundersökning anser mer än hälften av befolkningen att demonstrationerna bör fortsätta.
– Regeringen är fortsatt omedgörlig, sade Bernard Thibault, ledare för det stora fackförbundet CGT.
– Det finns ingen anledning att avsluta protesterna.