Massakern på Port Said-stadion väcker onda minnen till liv. För precis ett år sedan inträffade ”slaget om kamelerna”, då anhängare till president Hosni Mubarak stormade fram till Tahrirtorget i Kairo på hästar och kameler, understödda av en stenkastande mobb.
Polisen stod passiv och släppte fram de regimtrogna så att de kunde attackera demonstranterna på torget. Minst tre människor dog och sex hundra skadades. Laglösheten bredde ut sig på Kairos gator, vilket drabbade kollegan och tv-reportern Bert Sundström, som anfölls av ligister och var hårsmånen från att knivhuggas till döds.
Ett år senare har Mubaraks efterträdare, militärrådet, hamnat i ett läge där de anklagas för att destabilisera Egypten. Polisens passivitet i Port Said-händelserna reser frågetecken. Fick de order om att de mordgalna ligisterna skulle släppas in på arenan – eller lät de av nonchalans och inkompetens huliganerna hållas?
Vem som låg bakom det plötsliga utbrottet av våld mot demonstranter och journalister i Kairo för ett år sedan har aldrig riktigt utretts. Och att spekulationer och konspirationer tar fart efter händelserna i Port Said är inte oväntat.
Men oavsett om det denna gång handlar om en ovanlig brutal huliganattack eller om säkerhetsstyrkorna med flit undvek att ingripa, aktualiserar Port Said-massakern militärrådets tröghet och bristande förankring hos folket.
Militärens uppgift är att lotsa Egypten fram till en övergång till demokrati och civilt styre. Det var ju därför hundratusentals egyptier trotsade säkerhetsstyrkornas tårgas och batonger och gick ut och demonstrerade förra året.
Visserligen har demokratiska val hållits – ja, den komplicerade och långdragna valprocessen som började för två månader sedan har ännu inte avslutats.
Men någon riktig vilja till att göra upp med det gamla har inte de styrande militärerna visat. Rättegångarna mot den tidigare regimen drar ut i det oändliga.
Säkerhetsapparaten är densamma som på Mubaraks tid – merparten av officerarna sitter kvar. Polisväsendet har inte reformerats – det mest påtagliga är bristen på poliser, något som drabbat medborgarna genom ökad otrygghet och brottslighet.
Militärrådets ledare, fältmarskalk Muhammed Hussein Tantawi, gjorde följande reflektion efter blodsutgjutelsen i Port Said:
– De vanliga människorna måste agera mot dem som utförde detta dåd. Det var vanliga människor som låg bakom (massakern), så vanliga människor måste hejda dem.
I klartext innebär detta att fältmarskalken, den man som innehar den verkställande makten i Egypten – liksom det yttersta ansvaret för medborgarnas säkerhet – uppmanar till fortsatt laglöshet och godtycklig rättsskipning.
Det är minst sagt oroväckande.