- Vi fortsätter att protestera tills vi är fria och får våra mänskliga rättigheter, säger en talesman för Alliansen för alla burmesiska buddistmunkar till nyhetsbyrån AFP.
- Allt är dåligt här. Vårt ekonomiska system är dåligt. Vi behöver dem inte längre, och vi kan inte lida längre, sa den buddistiske munken, med tydlig adress till det styrande skiktet av militärer.
För två år sedan ansågs den burmesiska ledningen ha skaffat sig ett av världens mest kompletta system för att blockera information på internet. Icke önskvärda uppgifter från utlandet nådde inte Burma. Information inifrån landet kom inte ut så lätt.
De senaste veckornas rörliga bilder på protesterande munkar, videosnuttar på webbsidan Youtube och uttalanden som munkens härovan sprider en bild i omvärlden av vad som sker och vilka drivkrafterna är bakom demonstrationerna. De hade varit omöjliga förmedla för inte så länge sedan.
Vad som skett är att Burmas myndigheter blivit förbisprungna av en generation tekniskt kunniga internetanvändare, som lärt sig använda de nya verktyg som står till förfogande.
När de känsliga demonstrationerna utbröt den 19 augusti, till följd av att bränslepriserna fördubblats, försökte myndigheter till en början kommendera lokala medier till tystnad.
Men trots förbudet mot att förmedla information om protester och gripanden har lokala journalister och regimkritiker lätt kunnat publicera sitt material på internet. Vissa sajter, som drivs av burmeser i exil, har uppmanat allmänheten i landet att påta sig rollen som medborgarjournalister och sända material till dem.
Juntans mål har varit att de flesta som använder internet i Burma bara ska kunna göra det inom landet i ett slags intranät.
Hotmail har exempelvis varit blockerat, i likhet med politiskt känsliga sajter. Övervakningen av mejl som skickas har varit hård. Det var, enligt Asia Times.com, det amerikanska företaget Fortinget som tillhandahöll mjukvara som gjort det möjligt för juntan att filtrera och censurera information.
Vad som hänt sedan dess är att även burmeser lärt sig använda så kallade proxyservrar, krypterade mejl och andra nya verktyg som gör censuren tandlös.
Inte för att burmesen i allmänhet äger en dator, det är en enorm kostnad i ett land där genomsnittsinkomsten ligger på 175 dollar om året, men desto fler internetkaféer har slagit upp. De ligger i ofta i undanskymda lokaler. Utifrån är det svårt att se vilken verksamhet som pågår där inne.
Alla de kaféer som Asia Times den senaste månaden besökte i landet var utrustade med utländska moderna verktyg för att ta sig förbi censuren. "Med hjälp av personalen vid internetkaféerna gick det lätt att koppla upp sig till internet mot omvärlden, inklusive tillgång till annars blockerade och kritiska nyhetskällor", skriver Shawn W Crispin i en rapport.
Myndigheter trakasserar demokratiförkämpar och lokala journalister, som fått sin utrustning beslagtagen. Ofta har det handlat om civilklädda personer som går juntans ärenden. Men andra invånare har gripit in, tagit bilder och promenerat i väg till närmaste internetkafé.