På många håll i Balkan – från köpcentrum till internet – säljs t-tröjor med Jugoslavienrelaterade motiv och bilder på den hyllade diktatorn.
– Haha. Ja, jag köpte själv en t-tröja i Bosnien förra året med en text som ungefär betyder "Tito är alltigenom god", säger Sanimir Resic, docent vid Lunds universitet som forskat om Balkans moderna historia.
Josip Broz Tito, som höll samman landet och ledde det från andra världskriget till sin död 1980, vördas och många saknar den enighet och det relativa välstånd som rådde i den kommunistiska federationen under hans tid. Därför kan nog en och annan tänkas vara en smula bedrövad över beskedet att .yu – toppdomänen för webbsidor för Jugoslavien, Yugoslavia – inte längre finns.
Vilka är det som ägnar sig åt denna jugo-nostalgi? Och varför?
– Det beror helt på vem man pratar med och varifrån i denne kommer. Olika grupper är jugo-nostalgiska av olika skäl. Det finns ideologiska, etniska och kulturella grunder, säger Sanimir Resic.
– I Slovenien har vi exempelvis sett en ganska stark jugo-nostalgi de senaste åren trots att det var den delrepublik som bröt sig loss först. Där hör det ihop med en vänstervåg bland ungdomar, faktiskt barnen till de som ivrade för självständighet.
– I andra delar av det forna Jugoslavien finner man andra motiveringar till nostalgin. Och det är klart att allt speglas mot det som hände sedan på 90-talet. I exempelvis Makedonien betonar många säkert att ”hur illa vi än hade det, hade vi i alla fall fred”. Att man kunde utbilda sig, arbeta och så vidare.
– Bland flyktingar är de resonemangen också vanliga: Man har förlorat allt och blickar tillbaka till en tid då man till exempel hade en fyrarummare och ett bra jobb.
– I Serbien, ja där sågs Tito länge som en skurk, han ”stal” ju Vojvodina och Kosovo från delrepubliken. Men på senare tid har många där betonat det han gjorde för Serbien.
– En annan viktig aspekt är den rent mänskliga, den kulturella sidan, jugo-popen, jugo-filmen. Där fanns en kultur som faktiskt var väldigt bra. Jag kan själv koppla bort min forskarroll och skratta ihjäl mig till en jugoslavisk film från 80-talet.
– Sarajevo var Jugoslaviens verkliga kreativa centrum med musiker som Goran Bregovic och filmare som Emir Kusturica. Och även om staden har islamiserats till viss del i dag finns där ännu en kulturell skaparkraft där olika folkgrupper möts.
Ett exempel på det är enligt Resic Danis Tanovic krigsfilm ”Ingemansland” från 2001 där muslimen spelas av en serb, och serben av en muslim.
– Samtidigt finns avgrundsdjup kvar mellan de olika grupperna i västra Balkan. Inga vill riktigt erkänna delaktighet i det fruktansvärda som hände inför sig själva. I stället skapar man en slags offermentalitet, ändå har alla egentligen samma berättelse.
– Och politiskt sett kvarstår stora problem. Situationen i Bosnien är patetisk och jag ser ingen lösning de närmaste åren.
Finns det då några andra formella rester kvar av det gamla Jugoslavien?
– Jag tror att en del jurister fortfarande tittar på hur man ska dela upp Jugoslaviens gamla statsskuld. Och det finns de som i dag ännu säger att de kommer från Jugoslavien, men det är nästan alltid människor, inte sällan äldre, från Makedonien, Montenegro eller Serbien, säger Sanimir Resic.