Säkerhetstjänsten har organiserat tre ringar av checkpoints runt huvudstaden Kabul inför valdagen. En yttre ring, en inre och en mitt emellan. Dessutom tätt, tätt med checkpoints inne i staden. Musafor och hans närmaste kolleger står i den mellersta ringen.
Varje gång DN:s fotograf har lyft sin kamera för att fotografera soldater eller poliser dagarna
före valet har de vinkat avvärjande.
– No pictures! (Ta inga bilder!)
Nu går vår tolk ut ur bilen och talar med gruppbefälet i denna lilla checkpoint. Han ringer någon överodnad inne i stan. Efter en stund nickar befälet leende.
– It’s okey. (Det går för sig.)
Då slappnar de fyra soldaterna av och vågar vara lika vänliga som de flesta afghaner är. Vid sidan av allt som har med valet at göra är män i uniform talibaneras främsta måltavla. Vi frågar Mustafa, som är 22 år gammal, om hans familj är orolig för hans säkerhet.
– Ja, det är de. De är mycket oroliga. Kanske mest min fru. Vi har två små pojkar, ett och två år gamla. Men det ligger lite i min familjs tradition att vara polis eller soldat. Jag har nio bröder och alla är det.
Några kilometer längre ut från Kabuls centrum stöter vi på Abdul Hays checkpoint. Den ligger i den yttre bevakningsringen och Abdul Hays pratar gärna med DN utan att fråga någon om lov.
– Visst är min familj orolig för mig. Men framför allt är de stolta över att jag är polis.
Det är ingen tvekan om att även Abdul Hay själv, som också är 22 år gammal, är stolt över att vara polis.
– Jag valde att bli polis för att bidra till säkerheten för mitt folk, säger han med övertygelse i rösten.
Abdul Hay tror inte att det blir några oroligheter i Kabul på valdagen.
– Men vi är förberedda på allt.
Majoriteten av Kabuls invånare är inte lika förhoppningsfulla. Efter tisdagens bilbomb som dödade sju människor inleddes onsdagen med att tre talibaner tog sig in på en bank. Efter skotlossningen som följde dödades talibanerna och två poliser skadades allvarligt.
Onsdagen var Afghanistans nationaldag. Då är de flesta afghaner lediga och affärerna brukar ha extra många kunder.
Men denna onsdag låg affärsgatorna öde. Den intensiva trafiken var borta. Den sträcka som tog en kvart att köra i tisdags gick på nu på tre minuter. I alla fall på förmiddagen.
Några timmar senare hade polisen infört checkpoints på nästan var hundrade meter på gatorna i centrala Kabul. Då tog nämnda sträcka snarare en halvtimme att köra. De bilister som fortfarande var ute trampade gasen i botten mellan poliskontrollerna.
– Nu är Kabulborna nervösa, sade vår tolk och såg ut som om han så snabbt som möjligt ville avsluta dagens arbete och åka hem.
Bland alla kontroller som genomfördes denna dag var det några som avvek markant från övriga: säkerhetspolisen stoppade arméns gula smålastbilar fyllda med uniformerade soldater.
En källa inom säkerhetstjänsten avslöjade för DN att tre av dessa arméfordon fyllda med talibaner hade tagit sig in i Kabul. Talibanerna var dessutom klädda i arméns uniformer. Uppgiften har inte bekräftats från officiellt håll.
Vallokalerna öppnar klockan sju på torsdagsmorgonen och håller öppet till klockan fyra.
– Eller så länge någon står kvar i en kö för att rösta, sade Daud Najafi, valkommitténs ordförande, på en presskonfrens på onsdagen.
Kvinnor och män väljer i skilda lokaler. Ett problem har varit att få fram de 14.000 kvinnliga valarbetare som behövs.
– Men det har vi nu lyckats lösa, sade Daud Najafi.
Det har funnits en oro för att talibanernas hot skulle skrämma bort väljare från valurnorna.
- Hur det än blir med valdeltagandet så gäller valresultatet. Det finns ingen lägsta gräns för att valdeltagandet ska vara legitimt.
Den enda siffra som är intressant är 50. Om en kandidat lyckas få 50 procent av rösterna blir han president. Det är ytterst osannolikt att någon av de två kvinnliga kandidaterna skulle få det. Om ingen kandidat får 50 procent blir det en ny valomgång mellan de två som fått flest röster.
Daud Najafi sade också att man hoppades kunna presentera ett preliminärt valreslutat för presidentvalet klockan fyra på lördag. Lite senare under onsdagen sade valkommittén att man inte var säker på att klara det.