När USA bjuder in Iran till en internationell konferens om Afghanistan blir det alltmer tydligt hur en ny diplomatisk strategi formas av president Barack Obama. Med en serie initiativ ska Iran tvingas in i ett hörn där landet måste välja samverkan eller isolering.
Irans skugga har följt USA:s utrikesminister Hillary Clinton under hennes veckolånga resa i Mellanöstern och Europa. Det gäller inte bara att hindra Iran från att skaffa kärnvapen. Landet ses också som en nyckel till en dörr som kan öppna för fred mellan Israel och palestinierna och bidra till stabilitet i Afghanistan och Pakistan. I en bred diplomatisk offensiv förväntas Ryssland och Syrien spela viktiga roller.
Frågan är nu om de steg som tas blir mer framgångsrika än företrädaren George W Bushs misslyckade Iranpolitik. Bush skydde all närkontakt med regimen i Teheran utan att för den skull hörsamma de konservativa hökar i USA som krävde åtgärder för regimskifte eller en militär attack.
I stället skyfflade Bush passivt över diplomatin till de stora EU-länderna Frankrike, Storbritannien och Tyskland. Det gav inte mer än några magra och i huvudsak resultatlösa FN-sanktioner. Irans nukleära program har gått vidare och USA:s militära ledning befarar att uran anrikats i sådan mängd att det kan räcka till bränsle för ett kärnvapen.
I stället för att betona demokratispridning flyttar USA nu tonvikten mot en mer traditionell realpolitik där länders egenintressen hamnar i centrum. Även om det är oklart om president Obama är beredd att gå så långt som till att själv inleda direkta samtal med det iranska styret är inbjudan till konferensen om Afghanistan en konkret samarbetsinvit.
USA vill tydliggöra att ett det inte ligger i Irans och andra grannländers egenintresse om talibanerna stärker sin ställning i Afghanistan och landet åter blir en fristad för al-Qaida och andra terrorgrupper.
USA och Iran kan också ha ett gemensamt intresse av att stoppa den massiva opiumhandeln från Afghanistan. Stora mängder smugglas via Iran där en del stannar och förädlas. För Iran har heroinmissbruk blivit ett växande socialt problem.
Men även om en hand sträcks ut har Hillary Clinton under veckans resa själv uttryckt tvivel om att Iran är berett att gå USA till mötes. Moroten som är avsedd att syna de iranska korten kombineras med piska i form av hot om en mer långtgående isolering.
Till skillnad från president Bush närmar sig Barack Obama nu Syrien. Två sändebud har skickats i väg för att bereda mark. Det primära målet är att locka bort Syrien från Iran. Utan Syrien som en förlängd arm mot terrorstämplade Hizbollah och Hamas blir det svårare för Iran att leverera vapen till Libanon och de palestinska områdena. Det är något som i sig kan underlätta en fredsprocess med Israel.
Iran är även med i bilden när USA nu försöker bättra på det spända förhållandet till Ryssland. Hillary Clinton, som på fredagen träffade ryske utrikesministern Sergej Lavrov i Genève, kopplar ambitioner till allmänna nedrustningssamtal till Irans nukleära program. USA utesluter i varje fall inte att beslutet om det kontroversiella programmet för ett missilförsvar i Europa kan omvärderas om Ryssland gör sitt för att se till att Iran inte skaffar kärnvapen.
Därtill påminns Ryssland om att landet kan ha ett eget intresse av att aktivt medverka i ett regionalt initiativ för stabilitet i Afghanistan och Pakistan.
USA försöker här spela på ryska farhågor om att en talibansk frammarsch kan fortsätta upp till de forna sovjetiska lydstaterna i Centralasien.