Barack Obama tilldelas Nobels fredspris 2009. Att det överraskade är USA-experter överens om, men vad gäller vilken effekt det kommer ha för hans ställning går meningarna isär.
Erik Åsard, professor i Nordamerikanska studier vid Uppsala universitet:
- Först var det mer en överraskning än något annat. Han har inte figurerat mycket i förhandsspekulationerna, han är färsk på presidentposten och det var länge sedan en aktiv politiker fick Nobels fredspris. Men när man ser norska Nobelkommitténs motivering så förstår man hur de resonerat och då blir det inte så överraskande längre. Man räknar upp ett antal saker, bland annat initiativen till kärnvapennedrustning och omläggningen av USA:s politik för internationella konflikter. Att man säger att man instämmer i Obamas målsättningar är ovanligt och det vet jag inte om det har hänt tidigare.
Nästan som ett politisk ställningstagande?
- Det får i alla fall den effekten, särskilt på hemmaplan tror jag det får en positiv effekt för Obama själv. Man kan notera att priset tilldelas honom i ett läge tid då han är särskilt ansatt och pressad att ta ställning i en fråga som rör krig eller fred, nämligen Afghanistan.
Du tror inte det kan slå åt andra hållet?
- I USA är det här priset är ganska kontroversiellt. Särskilt från republikanskt, konservativt håll. Med det vill man nedvärdera hans pris och det kommer säkert att användas mot honom, precis som när en del konservativa jublade när Obamas hemstad Chicago nyligen inte tilldelades OS 2016. Men i större delen av omvärlden och bland övriga amerikaner kommer priset ses som en hedersutmärkelse. Du kan jämföra detta med när den demokratiske ex-presidenten Jimmy Carter fick fredspriset 2002 och bilden av honom stärktes.
Jan Joel Andersson, programchef och forskningsledare med USA som specialitet på Utrikespolitiska institutet:
- Det är överraskande att han får det så här tidigt. Naturligtvis är det en stor ära för honom, men frågan är om det underlättar hans arbete. Han har ju egentligen inte åstadkommit något än. Ett antal initiativ har han visserligen tagit, men resultaten av dem är väldigt osäkra – både vad gäller nedrustningsinitiativenen och situationerna i Irak och Afghanistan. I det senare fallet är frågan om USA inte kommer att trappa upp insatsen i stället för motsatsen.
Och inrikespolitiskt?
- Där är det inte heller säkert att fredspriset stärker hans position. Demokrater anses traditionellt behöva bevisa sin säkerhetspolitiska förmåga och efter ett knappt år vid makten får han nu fredspriset av fredsälskande européer. Han riskerar att bli sedd alltför mycket som en duva och i den inrikespolitiska debatten kan det användas som ett slagträ mot honom. Hade han fått priset om kanske tre år tror jag att han hade varit en starkare kandidat och kunnat använda priset om han hade konkreta resultat att visa upp.
Sätter priset press på honom?
- En möjlig risk är att det blir tvärtom, att han tvingas visa att han inte är en alltför mjuk och svag fredsduva. Just att han fått priset tror jag inte gör det direkt lättare att dra ner truppnärvaron i Afghanistan. Vad omvärlden tycker om en amerikansk president påverkar inte hans chanser till omval.
- Det är ett intressant val av pristagare så tillvida att Nobelkommittén på något vis vänder på steken. Man ger priset för ett förhoppning snarare än för något som genomförts. Men jag är sonm sagt osäker på om det gynnar pristagaren i det här fallet.