USA kräver rivstart av Barack Obama

Efter att hittills ha hållit en låg profil när Gazakrisen eskalerat behöver Barack Obama nu snabbt dra i gång en diplomatisk offensiv mot en fredsprocess mellan Israel och palestinierna.

Trots att en hel rad tidigare USA-presidenter försökt och misslyckats riktas världens ögon nu mot Obama som redan indikerat en bredare strategi för hela Mellanöstern. Till skillnad från företrädaren George W Bush avser han att försöka involvera Iran och Syrien i diplomatiska samtal. En lösning som inkluderar Hizbollah och Hamas anses knappast möjlig utan iransk och syrisk medverkan.

Även om Mellanöstern står i fokus är det samtidigt påtagligt hur Irakkriget hamnat i skymundan. En ordnad truppreträtt har redan inletts, och det råder nu bred politisk enighet om att USA ska dra sig tillbaka militärt även om tidtabellen kan tänjas.

Vid sidan av Gazakonflikten är det i stället främst Afghanistan som nu kräver Obamas uppmärksamhet. USA trappar upp sin militära närvaro för att möta ett växande hot från talibanerna, al-Qaida och andra terrorgrupper som tar sin tillflykt till pakistanska gränsområden. General David Petreaus, USA-befälhavaren med ansvar för Afghanistan, varnade nyligen för en svår våldsspiral om den inte stoppas med en uthållig militär insats.

En tillstötande komplikation är att krav på pakistanskt understöd för att bekämpa islamistiska extremister i västra delen av landet kan försvåras av de ökande spänningarna mellan kärnvapenmakterna Pakistan och Indien.

Iran och dess påstådda kärnvapenprogram står också högt på Obamas utrikespolitiska dagordning. Frågan är om Obama med diplomatiska initiativ och direkta samtal kan nå framsteg där president Bush misslyckats.

Risken för ökad kärnvapenspridning måste också tacklas på andra fronter. Obama ärver Bushs kollapsade initiativ för att få Nordkorea att avrusta sina kärnvapen.

På det välfyllda utrikespolitiska bordet finns även USA:s relationer till stormakterna Ryssland och Kina. Det har gnisslat alltmer i förbindelserna med Moskva under senare delen av Bushs presidentskap, och den ryska ledningen kan försöka testa Obama, inte minst i den infekterade frågan om USA:s europeiska missilförsvar.

När det gäller Kina handlar det nu i första hand om USA:s ekonomiska sårbarhet. Kina har placerat större delen av sin valutareserv i amerikanska statspapper och har på så sätt hållit USA:s överkonsumtion under armarna. Men när USA-ekonomin gått in i en svår kris är det inte självklart att Kina längre ser USA som den givna investeringsdestinationen. Risken som Obama ställs inför är inte bara att Kina börjar sälja av USA-tillgångar. I den beroendesituation som råder behöver han även ny kinesisk hjälp när ett gigantiskt finanspolitiskt stimulanspaket ska finansieras med lånade pengar.

Det finns därmed en direkt Kinakoppling till inrikespolitiken. När finanskrisen fört ner USA i en recession som jämförs med 1930-talsdepressionen, och arbetslösheten skjuter i höjden, har Obama knappast något annat val än att ställa sig bakom ett stimulanspaket som kan kosta runt 800 miljarder dollar i offentliga investeringar och skattelättnader. Det är politiskt omöjligt att låta ekonomin falla utan motåtgärder, och Obama behöver ett raskt beslut i kongressen.

Men på sikt är det ett vågspel. USA:s
skuldsättning mot omvärlden är redan hög och stiger nu ytterligare. Det federala budgetunderskottet ser ut att hamna långt över 1.000 miljarder dollar 2009, och någon snar bättring finns inte i sikte. De allt större obalanserna i ekonomin ökar USA:s beroende av omvärlden, samtidigt som de kan öppna dörren för inflation, högre räntor och andra problem längre fram.

Även om den ekonomiska krisen ändå utgör en möjlighet för Obama att visa handlingskraft kan budgetbegränsningarna också äventyra eller i varje fall försena andra viktiga vallöften. Det kan bli svårt att hålla fast vid planer på åtgärder för att möta klimathotet, satsningar på miljön och initiativ för att bryta oljeberoendet genom att utveckla alternativa energikällor. Även om det är målsättningar som samlar ett principiellt brett stöd kan de hamna i konflikt med behovet av ekonomisk tillväxt på kort sikt.

Det kan över huvud taget bli svårare att genomföra reformer som kostar pengar, inklusive en utlovad utvidgning av sjukförsäkringssystemet så att det kan omfatta hela, eller i alla fall nästan hela USA-befolkningen. Samtidigt är sjukvården, miljön och energiförsörjningen så centrala frågor att de knappast kan överges utan att Obama tappar politisk trovärdighet.

Det står också klart att det finns grupper bland hans egna supportrar som nu betraktar honom med vaksamhet. Sedan valsegern i november har Obama med såväl utnämningar som uttalanden rört sig mot det politiska mittfältet och visat en pragmatism som alla inte tycker är helt förenlig med hans utfästelser om hopp, förnyelse och förändring.

USA:s fackföreningar, som var en viktig stödtrupp i valrörelsen, kan säkert inte acceptera mindre än att Obama håller fast vid ett löfte om att stöda en reform som underlättar facklig organisering. När så mycket står på spel med USA-ekonomin vill Obama inte i onödan stöta sig med näringslivet, som nu mobiliserar stort för att blockera en lagändring. Men från fackligt håll ses reformen som en förutsättning för att vända trenden mot sjunkande medlemstal.

Från vänsterhåll hörs också protester mot att Obama går alltför försiktigt fram när det hårt kritiserade fånglägret Guantánamo ska stängas. Obama väntas visserligen nästa vecka utfärda en exekutivorder om att misstänkta terrorister inte längre ska kunna hållas i lägret på Kuba. Men i praktiken ser det nu ut att dröja ett bra tag, kanske upp till ett år, innan Guantánamo slås igen och för en del av hans anhängare är det för lång tid.

Obama har heller inte visat något större intresse föt att möta de intensiva och ibland känslomässiga krav som rests på att underlydande i Bushadministrationen i efterhand ska ställas inför rätta och åtalas för tortyr, rättsövergrepp och kränkningar av medborgerliga rättigheter. Även om Obama tidigare varit kritisk förefaller han nu mer inriktad på att blicka framåt än att gräva i gamla misstag.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut