Jan Hallenberg är professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm. På onsdagen höll han ett föredrag om USA som global aktör för officerare vid Försvarshögskolan.
Vad tror du kan komma ut av toppmötet i Washington?
– Jag tror inte att det kan bli så jättestora resultat. Hittills har man slutit några ekonomiska överenskommelser där framför allt kineserna lovar att köpa varor från USA för att visa att man vill köpa från USA. I övrigt kommer man efter mötet att kunna säga att man har haft en uppriktig dialog men noterat sina åsiktsskillnader och att dialogen ska fortsätta.
Hur viktigt är det att de båda presidenterna träffas?
– Det är väldigt viktigt. USA och Kina är två mycket inflytelserika stater som samtidigt är väldigt olika. Finns det allvarliga missförstånd så finns det också risker för konflikter. Man kommer säkert att diskutera Nordkoreaproblematiken och problemen i Sydkinesiska sjön med de ögrupper som kineserna kräver och där de står i konflikt med övriga länder i Asien. Det är kolossalt mycket bättre att de diskuterar de här komplicerade frågorna än att de sitter på var sitt håll och skäller på varandra.
– En sak som möjligen skulle kunna komma ut av mötet är att dialogen mellan den amerikanska och kinesiska militären uppmuntras ytterligare. Det är viktigt att de förstår hur den andre beter sig. Det har förekommit en del problem när de olika ländernas fartyg har mötts i asiatiska vatten med risk för att det har kunnat bli skottväxling mellan dem. Den dialogen stängde kineserna av under en stor del av 2010 då man protesterade mot den amerikanska vapenförsäljningen till Taiwan.
En sådan dialog gör världen lite säkrare?
– Lite säkrare. När USA och Sovjetunionen började diskutera sådana frågor på 1970- och 80-talet minskade riskerna. Det är jämförbart med det som händer i dag.
Hur skulle du beskriva relationerna mellan stormakterna?
– Å ena sidan är de ömsesidigt beroende av varandra. Amerikanska regeringen finansierar en stor del av sitt federala budgetunderskott genom att sälja statspapper till Kina. Å andra sidan har Kina nu så mycket statspapper att de inte kan sälja dem. Då skulle värdet på den amerikanska dollarn sjunka och kineserna är beroende av att USA köper mycket varor från dem. Och USA har blivit beroende av att ha de billiga kinesiska produkterna.
– USA har varit vant vid att vara den ledande makten i världen, amerikanska flottor har kunnat röra sig hur de vill i de asiatiska farvattnen. Nu börjar Kina utmana detta, framförallt i Sydkinesiska sjön. Där håller Kina på att skaffa sig en militär förmåga som i förlängningen kan göra att amerikanarna inte kan röra sig fritt.
Kan USA och Kina lösa Nordkoreafrågan?
– Nej, den är kolossal svår. Men de kan hantera den bättre. Det förefaller som om USA tycker att Kina tar för lite ansvar för vad Nordkorea gör och har för lite direkt dialog med USA om problemen. I varje fall kan de båda säkert skapa en bättre direkt dialog om vad man ska göra om Nordkorea börja skjuta mot någon sydkoreansk ö igen, som man ju har gjort. Båda har ett gemensamt intresse av att förhindra att det blir ett krig på den koreanska halvön.
Hur har maktbalansen mellan USA och Kina förändras i dag jämfört med för tio år sedan?
– Då var USA det mest dominerande landet i modern historia. USA var militärt helt överlägset och ekonomiskt överlägset liksom diplomatiskt starkast. I dag har USA förlorat på framför allt den ekonomiska sidan även om man fortfarande är den ekonomiskt viktigaste makten i världen. Men kinesernas styrka ger sig allt mer tillkänna och Kina har närmat sig USA något. Man har oerhörda ekonomiska resurser som man lånar ut till framför allt utvecklingsländer. Kinas stora utvecklingsbanker har lånat ut mer pengar än hela världsbanksgruppen under de tre senaste åren och Kina håller på att ta över en del av den roll som USA har byggt upp. Men fortfarande är USA mäktigast. Däremot tycker jag att Kina är sämre diplomatiskt. Många asiatiska länder tycker att de beter sig på ett imperialistiskt och utmanande sätt.
Hur ser förhållandet mellan stormakterna ut om tio år?
– Om vi antar att det fortsätter så här, men det är inte säkert, så kommer USA fortfarande att vara militärt och diplomatiskt starkast. Men om Kina bevarar sin stabilitet så kommer landet att ha kommit närmare om tio år, inte minst ekonomiskt.
– Men det är inte givet att den enorma tillväxten fortsätter och det är inte givet att den politiska stabiliteten varar i evighet. Japan hade en enorm tillväxt mellan 1950 och 1990 men plötsligt tog den slut. Men det sannolika är att Kina har kommit betydligt närmare om tio år.
Vad betyder det att Barack Obama tog upp de mänskliga rättigheterna i sitt tal? Finns det någon möjlighet för USA att påverka Kina när det gäller detta?
– Jag tror inte det, möjligen på sikt. Det är möjligen en kontrast jämfört med det första mötet mellan de två ledarna 2009 då Barack Obama inte tog upp frågan alls. Men för närvarande tror jag inte att Kina går att påverka eftersom den ekonomiska utvecklingen gör att den kinesiska regimen står stark och Kina växer.
– Så länge Kina växer och så länge regeringen där kan säga att de bygger ett system som kan lova att medborgarnas barn kommer att få det bättre än det de själva har så förblir landet stabilt. Något sådant har ju inte förekommit på flera hundra år i Kina. Varför skulle den enskilde medborgaren gå emot en sådan utveckling?
Vilka är de stora utmaningarna länderna emellan inför framtiden?
– Att båda länderna ska kunna hantera att Kina blir starkare och USA relativt något svagare. Om utvecklingen fortsätter vill säga. Och detta måste de hantera utan att det kommer till konfrontation. Det är inte helt enkelt. Sedan måste den militära dialogen fortsätta. Även dialogen om Taiwan och Nordkorea måste fortsätta.