USA skärper tonen mot Iran

Publicerat 2007-10-27 19:41

NEW YORKDet mullrande hotet mot Iran driver på spekulationer om att USA planerar en militär attack för att slå ut misstänkta kärnvapenanläggningar.

Skriv ut Tipsa Textstorlek

0 kommentarer
0 Bloggar

DN Teman i artikeln

Decennier av konflikt mellan USA och Iran

De spända relationerna mellan USA och Iran går långt tillbaka.

Den iranska misstron mot Iran grundlades redan när underrättelsetjänsten CIA 1953 hjälpte till att avsätta dåvarande premiärministern Mohammed Mossadeq som förespråkade en nationalisering av oljeindustrin.

En djup kris utbröt 1979, efter att den USA-stödde schahen tvingats lämna Iran under den islamiska revolutionen och USA:s ambassadpersonal togs som gisslan under 444 dagar.

USA införde sanktioner och avbröt de diplomatiska förbindelserna. Det har inte funnits någon officiell diplomatisk representation sedan dess.

I sitt tal till nationen 2002 valde George W Bush att koppla ihop Iran med Irak och Nordkorea som fiender i en ”ondskans axel”.

CIA hade då i en rapport hävdat att Iran försökte skaffa kärnvapen.

FN:s atomenergiorgan IAEA har slagit fast att Iran under lång tid dolde ett nukleärt program som återupptagits. Regeringen i Teheran har sedan hävdat att syftet bara är att producera kärnenergi för fredligt bruk.

USA, som även anklagar Iran för att stödja terrorgrupper i Mellanöstern, har med stöd av framför allt Frankrike, Storbritannien och Tyskland fått igenom två beslut om begränsade sanktioner mot Iran i FN:s säkerhetsråd.

Diskussioner pågår om en skärpning av FN-sanktionerna men ett beslut har hittills blockerats av Ryssland och Kina, som har stora ekonomiska intressen i Iran och i egenskap av permanenta medlemmar har vetorätt i säkerhetsrådet.

När Vita huset skärper tonen höjs röstläget även bland kandidaterna inför nästa års presidentval.

Efter att ha varnat för att ett kärnvapenrustat Iran kan utlösa ett tredje världskrig intensifierar president George W Bush ansträngningarna att isolera Iran med skärpta USA-sanktioner mot den militära eliten i det iranska revolutionära gardet och flera storbanker.

Beslutet ackompanjeras av hot från USA:s vicepresident Dick Cheney, som räknas till de hökar som vill ha en militär konfrontation.

När Irankrisen flyttats upp på den utrikespolitiska agendan är samtliga republikanska presidentvalskandidater måna om att demonstrera tuffhet inför de kommande primärvalen.

Förre Massachusettsguvernören Mitt Romney vill se en militär blockad eller någon form av bombattack om inte Iran ger upp sina kärnvapenambitioner.

Än mer aggressiv är förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani som omger sig med neokonservativa rådgivare som vill bomba Iran snarast möjligt. Giuliani har själv talat om en militär attack som ett löfte och inte ett hot.

Det uppskruvade debattklimatet har fått Hillary Clinton, som är favorit att bli demokratisk presidentkandidat, på defensiven.

Inför de demokratiska primärvalen går rivaler som Barack Obama och John Edwards till hård attack.

De hävdar att Clintons röst i senaten för att terrorstämpla Irans revolutionära garde gett president Bush spelrum att attackera Iran på samma sätt som när kongressen hösten 2002 antog en resolution som tolkades som ett mandat att invadera Irak.

Clinton vill visa säkerhetspolitisk fasthet inför presidentvalet, men måste också ta hänsyn till det egna partiets vänsterflygel. Hon tvingas nu försäkra att hon inte alls röstat för ett krig mot Iran utan vill pressa fram nya di-plomatiska initiativ.

Frågan är dock om de nya sanktionerna som Clinton stöder kan bidra till en diplomatisk öppning eller om de snarare låser positioner.

USA-dollarns dominans i det globala finanssy-stemet kan göra även unilaterala sanktioner verkningsfulla. Men riskerna är många. Det finns en oro för störningar på oljemarknaden.

Det är inte självklart att alla europeiska länder är med på noterna, och kritiska reaktioner från Ryssland och Kina tyder inte på att de blivit mer benägna att gå USA till mötes.

Även om Ryssland och Kina skulle acceptera en viss skärpning av de FN-sanktioner som är i kraft är det osannolikt att de låter säkerhetsrådet sätta kraft bakom orden med hot om våldsåtgärder.

Iran har redan avvisat de nya USA-sanktionerna som meningslösa. Om landet därmed fortsätter att trotsa världssamfundet går det inte att utesluta att president Bush slår till militärt innan han måste lämna Vita huset.

Det finns visserligen rådgivare i den egna administrationen som varnar för bakslag och påminner om att signalerna från Teheran är svårtolkade och att USA:s underrättelseinformation från Iran har brister.

Men med en upptrappad retorik om att Iran utvecklar kärnvapen och sponsrar terrorism i Irak och andra delar av Mellanöstern kan Bush måla in sig ett hörn där det blir svårare att fortsätta utdragna sanktionssamtal i FN.

Inte minst när de republikaner som vill efterträda honom på presidentposten rutinmässigt öser förakt över världsorganisationen samtidigt som de hotar Iran militärt och utmålar demokraterna som säkerhetspolitiska veklingar.