NEW YORK.
President George W Bush må tala ett tufft språk när han hotar Iran med sanktioner. Men USA:s manöverutrymme är begränsat. Vita huset tvingas nu acceptera att EU-ledda samtal går vidare om Irans nukleära program.
Det diplomatiska drama som utspelades i tisdags när president Bush och Irans president Mahmoud Ahmadinejad talade i FN:s generalförsamling avlöstes snabbt av mer pragmatiska tongångar.
Kompromissviljan kom till uttryck vid ett möte på utrikesministernivå med de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd - USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien - samt Tyskland och Italien.
Resultatet blev att nya samtal ska föras mellan EU:s utrikespolitiske företrädare Javier Solana och Irans chefsförhandlare Ali Larjani trots att den tidsfrist som FN:s säkerhetsråd gett regeringen i Teheran löpte ut 31 augusti.
USA som räknat med att vid det här laget ha underlag för ett FN-beslut om sanktioner tvingas därmed finna sig i att de utdragna turerna kring Irans påstådda kärnvapenprogram går vidare ytterligare några varv.
I och med att Kina och Ryssland, som har stora ekonomiska intressen i Iran, är öppet skeptiska mot sanktioner och Frankrike tycks vackla finns i alla fall just nu inga förutsättningar för hårdare tag.
För president Bush kan det innebära vissa problem på hemmaplan. Efter att ha utmålat Iran som en terrorsponsrande fiende som till varje pris avser att skaffa kärnvapen kan en del anhängare på högerkanten känna sig besvikna över vad som kan uppfattas som undfallenhet, eller till och med maktlöshet.
Men alla bakslag i Irak - där kriget tar stora resurser, både militärt och ekonomiskt - gör att USA har små möjligheter att ge sig in i nya militära äventyr i Iran.
Även om Bush i sitt FN-tal på nytt hotade Iran med sanktioner kunde han inte göra annat än slå fast att det är en diplomatisk lösning som eftersträvas. Samtidigt kunde president Ahmadinejad från FN:s talarstol försvara Irans nukleära program som ett fredligt energiprojekt och ifrågasätta USA:s inflytande i FN.
Enligt den iranske presidenten är det USA som med sina kärnvapen kan sätta skräck i omvärlden, uppträda aggressivt och bryta mot internationell rätt utan att riskera granskning från FN:s säkerhetsråd.
Utan att överskatta Irans inflytande i FN är det ett budskap som kan möta ett visst gehör bland många utvecklingsländer, varav en del själva kan hysa ambitionen att utveckla egen kärnteknik.
De försök som på senare tid gjorts att reformera FN har blottlagt en djup misstro mot USA och EU som beskyllts för att vara ute efter att ytterligare stärka sin makt på de svagare FN-medlemmarnas bekostnad.