Usama bin Ladin blev världens mest efterspanade man efter terrordåden i USA den 11 september 2001.
Tre månader efteråt såg talibanväldet i Afghanistan ut att ha bombats sönder: USA hade avsatt den sunnimuslimskt stockkonservativa regimen. Dess tillresta krigargäster – terrornätverket al-Qaida – jagades så intensivt att man var nära att ha ihjäl bin Ladin själv. På bilder från grottor i Tora Bora-bergen framträdde han skadad och tärd.
Men det fortsatte att komma videofilmer och ljudband där han luftade sitt gillande när andra tog livet av sig för hans högre mål.
Och kriget blev långvarigt.
De gerillaläger USA angrep i Afghanistan hade byggts upp på 80-talet, enligt envisa uppgifter med stöd av säkerhetstjänsten CIA. De utgjorde under kalla kriget bålverk mot kommunismen. För bin Ladins krigarkast handlade det om att försvara islam mot gudlösa bolsjeviker.
När Sovjet slog till reträtt gjorde det mujahiderna arbetslösa och berövade deras liv högre mening. I stället fick de 1991 Kuwaitkriget, och ambitionerna riktades västerut.
Det var visserligen Iraks diktator Saddam Hussein som hade tänt den stubintråden genom att ockupera Kuwait, men tron på ett USA-lett krig som problemets lösning delades inte av hela arabvärlden. Att USA med våld slog vakt om tillgången till olja återuppväckte tvärtom harm mot västvärlden som hade rötter i kolonialtid.
Att saudiska kungahuset därtill lät USA inrätta baser nära helig mark väckte vrede även hos icke-arabiska muslimer. De militanta ställde in sina sikten mot både de saudiska härskarna och USA:s ledning.
I åratal kom bin Ladin att pekas ut för dåd mot amerikanska styrkor och inrättningar, och mot saudiska intressen.
Redan ett mindre lyckat försök att spränga World Trade Center i New York 1993 hade tillskrivits honom, liksom sprängningen av USA:s ambassader i Tanzania och Kenya 1998 som krävde omkring 250 liv.
Attentaten 2001 fick USA att sätta ett högt pris på hans huvud: 25 miljoner dollar. Att det dröjde så länge innan han upptäcktes säger något om att det fanns andra drivkrafter än rikedom för gudskrigarna.
Men det säger också att han själv hade rörelsemedel. Usama bin Ladin föddes i Saudiarabiens huvudstad Riyad 1957, i en rikemansmiljö. Han var visserligen bland de yngsta i en skara på 55 syskon (fördelade på elva mödrar), men pappan – som kommit från Jemen på 20-talet – hade gjort sig förmögen på en byggfirma med uppdrag för kungliga familjen. Förbindelserna var så starka att klanen påstås ha hjälpt monarkin ekonomiskt.
I början av sitt vuxna liv levde Usama som han förväntades: som rik, from och lydig mot kungahuset.
Väckelsen tycks ha kommit när han 1980 sändes till Afghanistan av saudiska underättelsetjänsten för att organisera det muslimska motståndet mot sovjetinvasionen. Det faktum att han inte hyllades vid hemkomsten blev en kalldusch och lär ha bidragit till den fortsatta händelseutvecklingen.
När också den militanta extremismen i Saudiarabien knöts till bin Ladin fråntogs han sitt medborgarskap och det då islamistiska Sudan blev hans tillflyktsort, innan han flyttade till Afghanistan igen. USA bombade för övrigt också i Sudan för att komma åt honom.
Jakten på nätverkets finansieringskällor bedrevs snart lika intensivt som de spektakulära krigen – och bidrog till att västerländska demokratier gav efter för en övervakningskultur som bara några år tidigare varit oacceptabel.