Skilda skäl har lett till att de tre funnits listade. För Mandelas del får man gå tillbaka till den sydafrikanska apartheiderans 60-tal för att spåra orsaken. I Kennedys och O’Dwyers fall har det handlat om förväxlingar.
Gemensamt för de tre, och alla andra som inte borde finnas på listan, är att de fallit offer för ineffektiviteten som råder bland byråkrater i USA:s statsförvaltning. Att trenden som rått – att inte hålla reda på namn, identiteter och organisationers status – visar noll tecken på att brytas får ses som logisk då ökningstakten av namn som sätts upp är fortsatt hög, skriver nyhetsbyrån Reuters.
Något säkert tal för hur många namn som är listade finns inte, men enligt en granskning som ett kontrollorgan inom det amerikanska justitiedepartementet presenterade i slutet av 2008 kan det handla om fler än 1,1 miljon ”kända eller misstänkta terroristidentiteter”. Dessa var då uppdelade i tre grupper: personer (cirka 400.000), skilda alias samt varierande stavningar av namnen.
Skilda presidenters administrationer har tacklat frågan olika. Naturligt nog växte listan kraftigt i spåren av 11 septemberattackerna 2001, under president George W Bush. Under samme presidents sista år vid makten försökte man rensa i floran av namn, efter att ha fått på pälsen av många personer som blivit oskyldigt utpekade i främst säkerhetskontroller på flygplatser.
Vilka är då kriterierna för att hamna på listan?
”Generellt ska det gälla individer som ´på rimlig grund kan misstänkas´ ha möjliga kopplingar till terrorism, samt individer med kända kopplingar till terrorism. Dessa ska nomineras av FBI eller andra aktörer inom underrättelseorganen för att ingå i den fastställda bevakningslistan”, lyder den officiella motiveringen, formulerad av USA-kongressens ansvarsmyndighet Government Accountability Office (GAO).
Det töjbara begreppet ”rimlig grund för misstanke” är förstås ett rött skynke för försvarare av medborgerliga fri- och rättigheter. Det motsatta, att på rimlig grund inte misstänka personer har det tagit lång tid för byråkrater, och för den delen beslutsfattare, att komma fram till. Som i fallet Nelson Mandela.
Så sent som 2008 fanns Mandela och övriga ledare inom det sydafrikanska regeringspartiet ANC på den amerikanska terrorlistan. Var gång en representant för ANC skulle besöka USA var han eller hon tvungen att hos USA:s utrikesdepartement ansöka om speciellt tillstånd för inresa.
Dåvarande utrikesministern Condoleezza Rice tog tag i frågan i april 2008. Klart besvärad erkände hon för brittiska mediebolaget BBC att inresestoppet, infört av amerikanerna efter det att den dåvarande apartheidregimen i Sydafrika i början av 60-talet terrorstämplade ANC, fortfarande tillämpades av USA. Fjorton år hade då passerat sedan det demokratiska genombrottet i landet.
– En sådan skymf, sade Rice inför undertecknandet av den lagändring som undanröjde förbudet.
Edward ”Ted” Kennedy fick problem 2004 när han skulle flyga inrikes i USA. Demokraternas partiveteran skulle ta sig hem till Boston från Washington. Men det satte en kontrollant vid flygplatsens gate stopp för – Kennedy, bror till mördade presidenten John F Kennedy och likaledes mördade senatorn Robert Kennedy, fanns med på bevakningslistan över misstänkta terrorister.
Då får man inte gå ombord. En chefsperson på flygplatsen tillkallades och till slut kom Kennedy iväg med ett plan.
Men samma sak hände igen när han skulle flyga tillbaka till Washington, ingen ombordstigning i Boston. Efter ett antal telefonsamtal reddes saken ut.
Till mediebolaget CBS sade Ted Kennedy att han därefter personligen kontaktade Tom Ridge, minister för USA:s säkerhet, i ett försök att bli struken från listan. Då ordnade det sig – efter en process som tog ”flera veckor”, enligt Kennedy.
Man kan fråga sig hur en mindre betydelsefull person än senatorn från delstaten Massachusetts hade lyckats i samma strävan. En personförväxling ska ha legat bakom att Ted Kennedy pekats ut. Och i ett fall till och med på hans ”hemmaflygplats” i Boston, Massachusetts.
Ett liknande förväxlingsdrama drabbade Kiernan O’Dwyer, veteranpilot vid American Airlines. Hans fall dök upp 2006–2007 då O’Dwyer vid var hemkomst från flygningar bortom USA hejdades, utpekad som misstänkt IRA-terrorist.
– Jag har stoppats vid ett 30-tal tillfällen, sade han i en intervju för tidningen Washington Post i januari 2007.
Kiernan O’Dwyer var då då fortfarande inte övertygad om att hans namn var borta från listan.