New York.
Det är redan ett långt krig. Inne på sitt nionde år är Afghanistan en av USA:s mest utdragna militära konflikter någonsin. President Barack Obama står nu inför ett vägval där han varnas för att en eskalering kan leda till ett nytt Vietnam.
Ödesbeslutet - kanske ett av de mest avgörande Obama kommer att fatta som president - väntas inom de närmaste veckorna. Kriget i Afghanistan går illa för USA. Det har inte gått att knäcka talibanerna.
General Stanley McChrystal, USA:s befälhavare i Afghanistan, vill ha mer resurser, helst minst 40.000 fler soldater. Han har gett presidenten flera alternativ, från 10.000 upp till 80.000. På den högsta nivån mer än fördubblas antalet USA-soldater från i dag 68 000.
Det finns ingen samlad opinion att luta sig mot för Obama. Kongressen är splittrad. Många demokrater är oroliga för en upptrappning medan republikanerna i kräver mer resurser. Inte ens militären är enig. Pentagons militära maskineri är överansträngt av kriget i Irak där den av Obama beordrade reträtten går långsamt.
Även Obamas rådgivare i Vita huset kommer med olika bud. Vicepresident Joe Biden har blivit frontfigur för krigsskeptiker som befarar att USA inte kan vinna kriget. Förslag förs fram om att USA ska rikta in sig på terrorbekämpning för att med snabbfotade specialstyrkor och precisa missilattacker oskadliggöra nätverk som al-Qaida.
Det kan vara bättre att förhandla med talibanerna som i sig knappast utgör ett säkerhetspolitiskt hot mot USA. Afghanistan är inte en given hemvist för al-Qaida. De terrorister som USA jagar finns numera i större antal i Pakistan och de kan få en fristad i andra stater som Somalia eller Jemen.
Obama får lyssna till en rad historiska paralleller. Om det gamla Sovjetunionens militära fiasko och hur det brittiska imperiet aldrig lyckades få fäste i Afghanistan. I USA är det dock jämförelsen med Vietnamkriget som utlöser de värsta farhågorna.
Obama har i samtal med historiker medgett att han begrundat den demokratiske företrädaren Lyndon B Johnsons öde på 1960-talet. Johnson, en mästare i att domptera kongressen, drev igenom banbrytande medborgarrättslagar, inledde en kamp mot fattigdomen, gav äldre ett sjukförsäkringsskydd med Medicare.
Det var komplexa och viktiga inrikespolitiska reformer som kan mäta sig med Franklin Roosevelts New Deal på 30-talet. Men Johnson blev ändå krigspresidenten som splittrade nationen efter att ha fastnat i en eskaleringsspiral med för USA ödesdigra konsekvenser i Vietnam.
Afghanistan kan nu ta över på samma sätt när Obama försöker få igenom vallöften om sjukvård och klimathot. Men ett nej till fler trupper är inte lätt. Liksom Johnson - som var rädd för att bli USA:s förste president som förlorade ett krig - måste Obama räkna med anklagelser om att USA:s säkerhet äventyras av vad fienden uppfattar som en demonstration i svaghet.
Men även bland en del av Obamas högerkritiker märks en växande tveksamhet inför situationen i Afghanistan. President Hamid Karzai må tidigare - när George W Bush var president - ha setts som en god kraft mot de onda talibanerna.
Men fläckad av valfusk och korruption är han nu omöjlig som symbol för frihet och demokrati. Möjligen kan det ge Obama lite extra betänketid. De senaste signalerna från Vita huset är att det inte går att besluta om truppförstärkningar när Afghanistan efter presidentvalet saknar ett fungerande politiskt styre som klarar att agera som allierad partner till USA.