Hur mycket hänger de senaste dagarnas provokationer samman med att Kim Jong Il förra året av allt att döma drabbades av en hjärnblödning?
På onsdagen förklarade Nordkorea att landet inte längre är bundet av vapenstilleståndet efter Koreakriget 1953. Sydkorea hotades med kraftfull militär vedergällning om nordkoreanska fartyg stoppas och genomsöks i jakt på robotar och massförstörelsevapen.
Nordkoreas hot kom som ett svar sedan Sydkorea meddelat att nationen går in i samarbetet om stopp för spridning av massförstörelsevapen, PSI, som omfattar över 90 nationer.
USA misstänker sedan tidigare att Nordkorea sålt robotvapen till bland annat Syrien. Det är denna utveckling omvärlden mest oroas av, att Nordkorea kan förse länder och grupper med vapen och kärnteknologi. Att Nordkorea skulle göra allvar av sitt militära hot är däremot inte troligt. Men genom raketuppskjutningar och kärnvapenprov den senaste tiden har landet vid sidan av att provocera omvärlden även marknadsfört sin kunskap för den som känner sig manad att köpa.
Nordkorea har, enligt sydkoreanska medier, startat om sin plutoniumreaktor i Yongbyon, som tillverkar bränsle till kärnvapenstridsspetsar. Amerikanska spionsatelliter har upptäckt ånga som stiger ur kärnreaktorn sedan i slutet av april.
Varför detta sker nu och med en sådan till synes stor vrede håller experter sömnlösa. Troligen för att USA har en ny president som Nordkorea vill testa innan nästa omgång av förhandlingar startar.
Sannolikt också för att Kim Jong Il verkligen var svårt sjuk i fjol. En svårt sjuk man, som inte undgått spekulationerna om vem som ska efterträda honom. En svårt sjuk man som därför är mån om att visa tvivlare framför allt på hemmaplan att han är en stor ledare och ett överhuvud för en gudomlig släkt, som styrt Nordkorea från skapelsen, som han nu vill visa ska fortsätta att styra landet efter honom.
Det kan också bero på att ledaren är arg. Just för att visa sig handlingskraftig hade han utlyst en raketuppskjutning till dagarna innan det så kallade parlamentet i Nordkorea skulle samlas i början av april.
Andra länder har fått skjuta upp satelliter i fredligt syfte utan att FN:s säkerhetsråd diskuterat saken. Totalt sköts över 5 000 satelliter upp under en 50-årsperiod fram till 2006, vilket betydde att en satellit sköts upp någonstans i världen ungefär var tredje dag.
Men i fallet med Nordkorea misstänktes raketuppskjutningen vara en förevändning att testa militär kunskap.
Uppskjutningen fördömdes av FN. Nordkorea svarade med att kräva en ursäkt och drog sig ur förhandlingarna mellan sex nationer om landets kärnprogram, som pågått sedan 2003.
För ett litet isolerat land som är beroende av omvärldens stöd för att föda sin hungriga befolkning är det knappast någon långsiktig strategi att säga nej till diplomati.
Efter den förra provsprängningen 2006 tog det tio dagar innan Kina hade skickat sändebud till Pyongyang för att diskutera återupptagna förhandlingar. Den här gången dröjer det troligen längre. Nordkorea vill då bli sett som en fullfjädrad kärnvapenmakt, som Indien.
Kim Jong Il har alltid velat kunna säga att hans nation kan framställa kärnvapen.
Inget talar för att förhandlingarna blir lättare än tidigare. Samtalen med de andra fem nationerna, USA, Kina, Ryssland, Japan och Sydkorea har kanske bara varit ett sätt för Nordkorea att tjäna pengar, men det är svårt att se något annat sätt att närma sig en lösning.