Officiellt hade dödssiffran på måndagseftermiddagen nått 124. Inofficiellt talades om 700, kanske ända upp till 1.000 döda.
”Massmedierna berättar bara en tiondel av vad som pågår. Det här är etnisk rensning. Hela uzbekiska kvarter har bränts till aska. De döda ligger i högar på gatorna, ingen tar hand om de skadade. . . Det här är ett skrik på hjälp! Det här är ett skrik av förtvivlan!”, skrevs i ett av många nätinlägg från Osj, förmedlat via nyhetssajten Fergana.
Även om myndigheterna med jämna mellanrum meddelat att läget håller på att stabilisera sig så är det uppenbart att de styrande för tillfället är maktlösa.
Trots upprepade önskemål har dessutom Ryssland hittills sagt nej till att skicka trupper — något som kan få enorma konsekvenser för Moskvas ställning i de forna sovjetrepublikerna i Centralasien.
– Det här gör stor skada på deras trovärdighet i området. När det verkligen gäller så kommer de inte, konstaterar Svante Cornell på Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik.
– Ryssarnas problem är att de inte förutsåg det här. De verkar lite villrådiga.
Snart måste ändå någon agera.
– Om situationen inte stabiliseras kan liknande oro drabba norra Kirgizistan där det bor uigurer och uzbeker. Skickas inte fredsbevarande styrkor in, får hela befolkningen lida och vi riskerar att staten som helhet slutar existera, varnade förre premiärministern Felix Kulov enligt nyhetsbyrån Interfax på måndagen.
Svante Cornell menar att det redan handlar om en statskollaps, som fått de närmast berörda grannländerna att lägga pannorna i djupa veck.
– För första gången så har Uzbekistan och Kazakstan börjat prata med varandra om vad som händer, ”vad gör vi om landet kollapsar?”, ”är Kirgizistan en hållbar statsbildning över huvud taget?”.
Uzbekistan har de militära musklerna för att ta hand om krisen — men tvekar.
– De vill inte ha det problemet att behöva gå in, säger Cornell.
I stället stängde landet sin gräns mot Kirgizistan på måndagseftermiddagen, som ett tydligt tecken på att den hårdföra regimen mer är intresserad av stabilitet och lugn än att hjälpa människor.
– Slutsatsen är att ingen är villig att agera. Det mest sannolika är ändå att Uzbekistan till sist måste göra någonting, säger Svante Cornell.
Även den störtade presidenten Kurmanbek Bakijev vill att fredsbevarande styrkor sätts in i sydvästra Kirgizistan.
– Jag ber återigen ledarna för länderna inom ODBK att agera snabbare och bättre vad gäller läget i Kirgizistan och hjälpa folket att återställa ordningen, sade Bakijev på en presskonferens i Minsk enligt nyhetsbyrån Ria.
ODBK — Organisationen för gemensam säkerhet — är en löst sammanhållen säkerhetspakt som omfattar Ryssland, Kazakstan, Uzbekistan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Vitryssland och Armenien.
Paktens säkerhetschefer diskuterade den kirgiziska krisen vid ett möte i Moskva på måndagen och meddelade efteråt att man diskuterat olika åtgärder som man hoppas att ländernas ledare ska kunna enas om ”inom kort”.
– ODBK har kapacitet att agera i sådana här situationer, inklusive med fredsbevarande styrkor och genom en gemensam snabbinsatsstyrka, men för att vidta sådana åtgärder måste man först tänka efter ordentligt, sade organisationens generalsekreterare Nikolaj Bordjuzja efteråt enligt Ria.