De flesta inbjudna dignitärer lämnade återbud av säkerhetsskäl, och den sydafrikanske presidenten Thabo Mbeki håller ett krigsfartyg i beredskap utanför Port-au-Prince, dit hans militärhelikopter kan föra honom vid behov.

När Mbekis säkerhetsmän flög mot norra Haiti för att inspektera terrängen inför ett besök i Gonaive drog de på sig automateld från marken. Den så kallade 184-rörelsen, som uppmanat omvärlden att bojkotta evenemanget i protest mot president Jean-Baptiste Aristides alltmer auktoritära styre, fördömde attacken.

Aristide, som först valdes 1991, störtades året efter av en militärjunta, som tvingades bort av USA 1996. I början av sin bana var han det personifierade hoppet för slummens människor. I dag har han en allt smalare folklig bas, och hans säkerhetsstyrkor, liksom föregångarnas, terroriserar hans politiska motståndare.

Dessa samlade sig på torsdagen till demonstrationer i huvudstaden Port-au-Prince, men möttes med batonger och tårgas. Aristide, en före detta katolsk präst som numera har fru och barn, har överlevt kring 15 mordförsök, en bedrift som vissa tillskriver afrikansk vodoo-magi.

Men i fråga om Haitis centrala problem, bristen på jord, arbetslösheten på cirka 70-80 procent, aids, våld och politiskt kaos, har Aristide inte åstadkommit några underverk alls.

Haitis jubileum väcker ringa uppmärksamhet, men slavupproret som började 1791 på den franska sockerkolonin Saint Domingue - Frankrikes främsta inkomstkälla - och självständigheten 1804 skakade västvärlden.

Haiti var Amerikas andra fria nation efter USA, och den första afrikanska stat som slet sig ur kolonialväldet. Under det långa och invecklade självständighetskriget besegrade haitianerna spanska, engelska och franska expeditionsarméer, och deras framgångar satte skräck i det slavägande Amerika.

Redan på den tiden var misstron och maktkampen mellan den halva miljonen svarta slavar och de 30 000 fria mulatterna ett bekymmer, som skulle bli den nya nationens förbannelse.

Mulatterna, som själva ägt slavar, kunde med sin franska bildning och sin kontroll över de väpnade styrkorna dominera ön fram till 1957, då den svarte läkaren "Papa Doc" Duvalier vann valet. Han införde ett skräckvälde, tog de gamla naturreligionerna från Dahomey och Benin till heders och började med stor brutalitet bryta mulatternas inflytande. Mulatternas attityd till de svarta präglas av förakt.

Samhällsforskaren Patrick Bellegarde-Smith, född i den gamla mulattöverklassen, konstaterar att klyftan mellan den lilla eliten av mulatter på Haiti och den utfattiga svarta majoriteten fördjupats under generationer:

- Många svarta hatar folk av min hudfärg, säger Bellegarde-Smith.