I en färsk intervju tar presidenten på sig en stor del av skulden och avslöjar att han under de närmaste två åren inte kommer att satsa på ambitiösa lagförslag.
Prognosmakarna är ense om att demokraterna troligen kommer att förlora sin majoritet i representanthuset. När det gäller senaten, där republikanerna har 41 av 100 platser, står det och väger.
Det första mellanårsvalet är traditionellt tufft för det parti som har sin man nyinflyttad i Vita huset. I år är dessutom ekonomin sämre än på mycket länge och arbetslösheten har fastnat kring tio procent.
Missnöjet har inte bara gett den högerpopulistiska Tea party-rörelsen en skjuts. Besvikelsen över uteblivna förbättringar har också gjort att Obama har tappat stort bland ungdomen, den grupp vars entusiasm bar fram honom till den historiska valsegern 2008.
Bland väljare i åldern 19–29 år har förtroendet för Obama fallit från 84 procent i februari 2009 till 58 procent i dag.
Ett skäl är att ungdomen drabbas särskilt hårt av de kärva ekonomiska tiderna och att jobbutsikterna är dåliga, tror Andrew Kohut på Pew Research Center. Arbetslösheten bland ungdomen är i dag högre än den har varit på flera generationer.
Detta är ett skäl till att Obama i veckan uppträdde i ett direktsänd tv-utfrågning i MTV. Han utsattes för hårda frågor av de uppenbart desillusionerade ungdomarna och fick anstränga sig hårt för att försvara sig med argumentet att han trots allt räddade USA från att rasa ner i en verklig depression.
Medan republikanerna vill backa tillbaka till den politik som skapade finanskrisen.
Det återstår att se om dessa argument övertygar väljarna. Oomtvistad är dock den så kallade entusiasmklyftan i årets val: medan republikanska sympatisörer är engagerade, ibland arga och benägna att gå och rösta, befinner sig demokraterna långt ifrån aktiviteten och euforin under 2008 års valkampanj.
I en intervju i söndagens utgåva av New York Times Magazine uttalade sig Obama mer specifikt om vad som har gått snett. För första gången konstaterade han självkritiskt att han bidragit till demokraternas nedgång genom ett antal misstag och missbedömningar. Obama reflekterade över de ”taktiska läxorna” av sina två första år, då det kunde se ut som om han var för mycket av ”samma gamla beskatta-och-spendera-demokrat”. Kanske skulle han ha låtit republikanerna få in skattesänkningar i det stora stimulanspaketet, funderade han.
Obama berättade också att han och hans medarbetare var ”perverst stolta” över att fokusera på politikens innehåll, medan de nonchalerade uppgiften att ”sälja” sina idéer och lagförslag till nationen. Han säger att han nu inser att ”man kan inte försumma marknadsföring, pr och den allmänna opinionen”. Det är onekligen ett intressant medgivande med tanke på hur skicklig Obama och hans kampanjstab 2008 var på pr och marknadsföring.
När han ser framåt framgår det att han har förlikat sig med tanken på att demokraterna kan förlora majoriteten i representanthuset.
Men, tycks han mena, behöver det inte betyda att han får svårare än tidigare att komma överens med oppositionen: ”Oavsett hur det går i valet kan det bli så att de känner ett större ansvar. Antingen för att de inte gjorde så bra ifrån sig som de väntade sig, eftersom strategin att bara säga nej till allting inte fungerade, eller så går det bra för dem, och då kommer amerikanerna att förvänta sig att de kommer med allvarliga förslag och arbetar med mig på ett seriöst sätt.”
Andra bedömare tror att en republikansk majoritet, nu med många ideologiskt drivna Tea party-medlemmar, blir mindre benägen att kompromissa med Vita huset.
Hur detta nya politiska landskap ser ut kommer att avgöra hur Obama tar sig an sin nästa uppgift: att lägga grunden för en framgångsrik återvalskampanj 2012.