Vänlig Obama ger Netanyahu huvudbry

På sin tid vägrade USA:s president Ronald Reagan träffa premiärminister Yitzhak Shamir. Bill Clinton exploderade i svordomar efter sitt första möte med Netanyahu 1996.

Men Obama höjde inte rösten. Han yttrade de magiska orden – så smärtsamma för ultranationalisterna i Israels regering – ”en palestinsk stat” och ”ett slut på bosättningarna”, med samma fasta vänlighet som en husläkare när han ordinerar nödvändig medicin.

Netanyahu har vetat vad som var på väg. Signalerna om amerikansk kursändring har duggat tätt sedan han trädde till makten. I sin desperation har Netanyahu uppfunnit ett nytt villkor för förhandlingar med palestinierna: att de skall erkänna Israel som en judisk stat.

Som planerat har detta väckt ett ramaskri från palestinska talesmän. De menar att FN-beslutet från 1947, om en judisk och en arabisk stat i Palestina, räcker gott.
Bakom det israeliska kravet ligger det program som de israeliska araberna lade fram häromåret för att förvandla Israel till en icke-judisk stat där ingen religion och nationalitet har försteg.

I kombination med det palestinska kravet på återvändande för 1948 års flyktingar rör det sig, enligt Netanyahu, om ett försök att trolla bort den judiska staten på diplomatisk väg.
Varken Netanyahu eller någon annan israelisk ledare kommer att lämna Västbanken utan att palestinierna gör avkall på flyktingarnas rätt. Men detta inträffar på sin höjd i förhandlingarnas slutfas. Att göra den saken till ett förhandsvillkor är ett enkelt knep avsett att utmåla palestinierna som fredsvägrare, menar amerikanerna.

Netanyahu är uppmuntrad av Obamas allvar ifråga om Irans kärnvapen, men regeringens förhoppningar att kunna släpa benen efter sig i fredsfrågan tills Obama kallas bort till mer trängande ärenden, verkar utsiktslös.

Förra gången USA (Clinton) tog i med hårdhandskarna mot Israel (Netanyahu) för tolv år sedan kunde Netanyahu dra sig undan Clintons fredsinitiativ genom att appellera direkt till den Israelvänliga kongressen – det var det som fick Clinton att gå i taket.
I dag ligger kongressen tryggt i presidentens händer. Obamas stil är motsatsen till den impulsive Clintons.

Det är lättare för en israelisk nationalistledare att värja sig mot en arg president, då kan han vädja till folkets patriotism och förklara att ”oss vrider man inte om armen på”.
Men Obama talade på måndagen direkt till israelerna och var noga med att inte mästra Netanyahu. Som den slipade advokat han är, är han mån om att också Netanyahu skall ha något att vinna på att spela med.

Nationalistiska talesmän i Jerusalem hade på tisdagen all möda i världen att lägga band på sin oro.
 

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut