Det hävdar den amerikanske psykologen, språkforskaren och evolutionsbiologen Steven Pinker i en ny uppmärksammad bok – The better angels of our nature: The decline of violence in history and its causes.
Med en flod av statistik från den mänskliga historiens alla tidsskeden vill han visa att våldet inte ökar på jorden, utan tvärtom minskat sedan åtminstone 1700-talet. Krigen, morden, avrättningarna, pogromerna och våldtäkterna skördar allt färre människoliv.
För många kanske detta låter en smula bisarrt. Det förra århundradet såg två världskrig, flera inbördeskrig och folkmord i massiv skala. Så hur kan det vara möjligt att påstå att våldet minskat på jorden?
Pinker förnekar inte att den första halvan av 1900-talet var våldsam, med enorma förluster i människoliv. Men han påpekar att det finns många krig längre tillbaka i tiden som, när hänsyn tas till folkmängden, var betydligt blodigare än de båda världskrigen.
Värst av alla krig var sannolikt An Lushan-upproret i Kina på 700-talet som krävde 36 miljoner människors liv. Det skulle ha inneburit 429 miljoner döda med nuvarande folkmängd.
På andra plats kommer mongolernas härjningar på 1200-talet, och på tredje slavhandeln i Nordafrika och Mellanöstern från 600- till 1800-talet. Först på nionde plats hittar vi andra världskriget.
Pinker tar också död på uppfattningen att mer ursprungliga folkgrupper är fredligare än moderna stater. I själva verket är det precis tvärtom. Ingenstans löper man större risk att falla offer för dödligt våld än i stamsamhällen.
Andelen av befolkningen som dött i krig bland jägare och samlare och primitiva jordbrukare är i genomsnitt 524 per 100 000 invånare, vilket är många fler, relativt sett, än vad Tyskland och Sovjet förlorade under andra världskriget. Det visar att vår förhistoria var långt blodigare än den senare historien.
Allra mest slående i boken är kanske siffrorna över mordfrekvensen genom historien. I Europa har antalet mordoffer minskat 30-faldigt sedan medeltiden, från 40 per 100 000 invånare under 1300-talet till 1,3 i dag.
På samma sätt visar Pinker att brutala och sadistiska sedvänjor som betraktades som normala under tusentals år – människooffer, häxbränning, slaveri, gladiatorspel, tortyr, stympningar, offentliga hängningar, korsfästning – i dag är oacceptabla i de flesta länder.
Vad är orsaken till denna djupgående förändring? Hur kom vi på tanken att det är motbjudande att förslava människor och korsfästa meningsmotståndare?
Här finns en biologisk faktor som är viktig. Vi har kapacitet för utstuderade grymheter och fruktansvärt våld men vårt psyke, som är ett resultat av evolutionen, har också förmågan till empati och självkontroll.
Vilken av dessa som blir dominerande beror på omgivningen, hur våra samhällen är organiserade.
Enligt Pinker handlar det om en civilisationsprocess som tagit mycket lång tid, men stadigt vunnit mark sedan upplysningstiden under 1700-talet.
Ett avgörande steg var när statsmakten fick våldsmonopol. Det ledde så småningom till att de privata vendettorna och klantänkandet upphörde, och till likhet inför lagen.
Andra faktorer var fri handel, fritt utbyte av idéer, växande levnadsstandard, utbildning – allt har bidragit till att tämja vår inre djävul och frigöra den mänskliga naturens "bättre änglar" som Lincoln uttryckte det.