På torsdagen genomfördes andra omgången i det indiska parlamentsvalet, det största i världen där sammanlagt 714 miljoner har möjlighet att rösta. I byn Pezari drygt tio mil söder om Bombay i delstaten Maharasthra är Lakshmi Maruti Bhagat bland de morgontidiga. Strax efter klockan åtta trycker hon på knappen på den elektroniska röstmaskinen.
– Jag minns faktiskt inte hur många gånger jag har röstat i mitt liv. Jag är stolt över att bo i en demokrati, där vi kan välja våra ledare själva. Samtidigt är jag besviken på att själv aldrig ha fått någon hjälp från politikerna, säger Lakshmi Maruti Bhagat.
Hon hör till de riktigt fattiga i byn. Hon försörjer sig själv och en handikappad dotter på 50 rupier om dagen, inte fullt tio kronor, som hon tjänar på städjobbet på ett större jordbruk.
– Vi har både el och rinnande vatten, på så sätt har det blivit bättre. Mitt problem är helt enkelt att pengarna inte räcker. Min man är död sedan länge och mitt hus håller på att förfalla. Jag skulle behöva hjälp med pengar för att renovera. Min sjuka dotter får jag ta hand om bäst jag kan, säger Lakshmi Maruti Bhagat.
I Indien avgörs parlamentsvalen av väljarna på landsbygden. Sju av tio indier lever i hundratusentals byar. Landsbygdsbefolkningen är flitigare vid valurnorna än stadsborna. Till skolan i Pezari kommer en strid ström människor på förmiddagen. 1.888 hade registrerat sig för att rösta.
– Det är i stort sett alla som bor i Pezari. Jag vet ingen som inte röstar, säger lärarinnan Shashikala Patil.
– Landsbygden ligger fortfarande långt efter städerna i utveckling. Våra behov är basala. Vi behöver bättre vägar, hälsovård, riktiga toaletter och dricksvatten. Vi har rinnande vatten, men bara mellan sju och nio på kvällen, säger Shashikala Patil.
– Politikerna är väldigt angelägna om att ge löften inför ett val, jag skulle önska mig ett större engagemang när det är vardag. Visst är Indien en demokrati, men det är samtidigt ett väldigt korrupt land, säger Shashikala Patil.
När vi har pratat några minuter kommer tre vakter och kör bort oss från skolgården. Efter terrordåden i Bombay i november förra året har valkommissionen höjt säkerheten vid Indiens mer än 800.000 vallokaler. I Pezari ska alla obehöriga ska hålla sig på minst 100 meters avstånd från klassrummet där valet pågår.
Klockan 10 börjar det bli kö. 30-åriga Vina Pradip Patil får vänta en kvart i den tryckande värmen innan hon visar fram sin fotolegitimation och blir avprickad. Som alla i sin släkt röstar hon på ett litet hindunationalistiskt parti som samarbetar med BJP och Shiv Sena.
– Jag tycker att vi har bra politiker här i byn och distriktet. Det är klart att det finns saker som kan förbättras, men jag har ingenting att klaga på, säger hon.
Hon uppmanar oss att följa med hem och se hur livet på familjens välmående jordbruk fungerar.
Svärfar Tukaram Shankar Patil sitter i skuggan under ett av gårdens 24 mangoträd. Han väntar på att en av sönerna ska komma med bilen och köra honom och frun Leelabai till vallokalen. De praktfulla träden planterade han 1964, samma år som det fria Indiens första premiärminister Jawaharlal Nehru dog.
– Jag lyssnade på Nehru när han talade i en av grannbyarna 1953. Jag var bara 20 år då, men jag minns fortfarande hans ord. 1989 var Rajiv Gandhi här. Hundratusentals människor kom från byar många mil bort och lyssnade, säger Tukaram Shankar Patil.
Han ska rösta på hindunationalisterna men ser helst att Kongresspartiets Manmohan Singh får fortsätta som premiärminister.
– Det är en bra karl. Han jobbar för Indiens bästa, inte för sitt eget bästa. Sådana politiker borde vi ha fler av, säger Tukaram Shankar Patil.
– Jag vill att den nya regeringen ska göra det enklare och billigare för bönder att låna pengar. Det är alldeles för många som har svårt att få ekonomin att gå ihop. För oss som vill expandera är det onödigt krångligt, säger Tukaram Shankar Patil och visar oss det nya hönshuset med två tusen kycklingar.
Jordbrukspolitiken anses vara ett av Kongresspartiets misslyckanden under de gångna fem åren. Strukturomvandlingen gör att arbetstillfällena blir färre. De senaste tio åren har tiotusentals bönder, bland annat i delstaten Maharasthra, tagit livet av sig när de inte kunnat betala sina skulder.
Regeringen har försökt hjälpa de mest utsatta med löften om enklare jobb under en viss tid av året, men satsningen har delvis ätits upp av korruption.
När vi lämnar Pezari har mindre än hälften av väljarna fullgjort sina demokratiska plikter. Nästa rusch väntades efter lunch. Sammanlagt hade mer än 100 miljoner människor i tolv delstater möjlighet att rösta på torsdagen. Den andra valomgången blev lugnare än den första, men även på torsdagen slog maoistrebeller till mot vallokaler i delstaten Jharkhand.