I dag pågår ungefär 15 större väpnade konflikter i världen, varav fyra fullskaliga krig.
Medan Irakkonflikten avtar tilltar spänningen i Afghanistan och Pakistan, liksom i Jemen. Colombias konflikt kan vara på väg att ta slut. För Somalia syns ingen ljusning. Sudan står inför en folkomröstning om delning nästa år och löper risk att falla tillbaka i krig, liksom Kongo.
Tendensen går sedan en tid mot färre regelrätta krig och fler konflikter av terrorkaraktär.
En del bedömare menar att vi kommer att få se fler konflikter om naturresurser och mark. Det behöver inte innebära väpnade konflikter, men huggsexor om mineraler och jordbruksmark kan skapa nog så mycket spänning, vilket exemplet Madagaskar visar. En utlösande orsak till statskupp och politisk oro på den afrikanska ön var regimens planer på att hyra ut enorma jordbruksarealer till ett sydkoreanskt bolag enkom för matexport.
Efterfrågan på mat och energi kommer att öka med 50 procent de närmaste 20 åren.
Många av de potentiella tvisterna hänger samman med klimatförändringen: Smälter Himalayas glaciärer kan vattentillgången sina för miljoner människor i Asien, försvinner sommarisarna i Arktis vidtar en huggsexa om stora outnyttjade naturresurser. Å andra sidan har det i decennier varnats för krig om vattentillgångar.
Bates Gill, chef för fredsforskningsinstitutet Sipri, ser en tydlig tendens när det gäller konflikterna framöver: decentralisering.
Allt fler personer kan få tag i vapen och röra sig över gränserna, och de som vill åstadkomma politiska förändringar med avancerade våldsmetoder blir fler. Och de är inte stater.
– Detta är en av baksidorna med globaliseringen, menar Gill.
Terrorismen är en del av detta, men det kan också röra sig om kriminella gängs uppgörelser, som de i Mexiko i dag, som dödar fler än i Irak men ändå inte kallas krig.
Det internationella samfundet – såväl FN som stormakter – kommer att få allt svårare att handskas med dessa diffusa konflikter, tror Gill, eftersom systemet är uppbyggt för hantering av mellanstatliga konflikter. Våldsutbrotten kommer att äga rum i avlägsna områden som ofta saknar strategiskt intresse för stormakterna. Siprichefen pekar ut västra Asien, Centralasien och centrala och östra Afrika som riskområden.
Bates Gill kan tänka sig att antalet dödsoffer i konflikterna faktiskt sjunker, som det har gjort de senaste decennierna, men andelen oskyldiga civila som drabbas kommer att öka.
– Jag är dessvärre ganska pessimistisk när det gäller miljontals oskyldiga människors öden.
Tomas Ries på Utrikespolitiska institutet ser framför allt en huvudorsak till konflikter under tiotalet: spänningen mellan rika och fattiga.
I en krympande värld med växande social misär kommer allt fler att försöka ta sig till den rika delen av världen för att få ett drägligt liv. I södra Europa är strömmarna av illegala flyktingar redan ett enormt problem. Ries betonar att han är för invandring, men den måste vara kontrollerad.
Det är den här typen av spänningar jag ser framför mig. Inte så mycket direkta krig. Det är i dag väldigt svårt att utmana USA militärt.
I ytterligare tre artiklar spanar vi mot maktfördelningen, fattigdomen och klimatet.