För dem som följt amerikansk säkerhets- och utrikespolitik är Omar Suleiman inte ett nytt namn. I väst har 74-åringen med sin flytande engelska gjort sig känd som en smart och sofistikerad politiker. Som chef för den egyptiska säkerhetstjänsten har han fungerat som länk mellan Washington och Hosni Mubarak under många år.

Omar Suleiman lämnade födelseorten Qena på Nilens östra bank 19 år gammal och inledde sin karriär vid den egyptiska militärakademin i Kairo. Han stred i det så kallade sexdagarskriget mellan Egypten och Israel 1967, och senare även i konflikten mellan den arabiska koalitionen ledd av Egypten och Syrien mot Israel 1973, som bland annat handlade om Golan-höjderna, en strategiskt viktig punkt i Mellanöstern. Efter att ha tagit examen i bland annat statsvetenskap vid Kairos universitet på 1980-talet blev Suleiman rekryterad till säkerhetstjänsten där han knöt starka band till president Mubarak. I största hemlighet utnämndes han till organisationens chef 1993, och blev snart en viktig kontakt för den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.

Enligt The New York Times vittnar hemligstämplad diplomatpost nyligen publicerad av Wikileaks om Omar Suleimans roll som regelbunden informatör till amerikanska statstjänstemän på besök i Egypten. I dokumenten beskrivs Suleiman som president Mubaraks ”consigliere”, och han sägs vara ” extremt skarp och analytisk”. Som Mubaraks högra hand kom Suleiman under 1990-talet och framåt också att bli en av arkitekterna bakom det internationellt hårt kritiserade överlämningsprogrammet, där terrormisstänkta fångar skickats från de Nato-allierade styrkorna till egyptiska fängelser och förhörsrum.

– Suleiman har varit, och är, en trogen allierad till den amerikanska underrättelsetjänsten. Han är en tydlig representant för Mubaraks gamla regim och står därmed inte för någon som helst förändring av det egyptiska samhället, säger journalisten Jane Mayer, mångårig medarbetare i tidskriften the New Yorker och författare till flera prisbelönta böcker om baksidan av USA:s krig mot terrorn, till DN.se.

Samarbetet mellan den amerikanska och egyptiska säkerhetstjänsten har setts som ett vinstgivande företag för båda parter, menar Jane Mayer. I Kairo har man kunnat lita på amerikansk överlägsen militär teknik och strategi för att lokalisera, tillfångata och transportera misstänkta terrorister från hela jordklotet till Egypten. USA har tryggt kunna låta egyptierna sköta det ljusskygga jobbet att förhöra de misstänkta, på deras eget språk och under brutala utomrättsliga förhållanden som skulle bryta mot lagstiftningen i USA. Informationen som framkommit under förhören har kommit båda ländernas säkerhetstjänster till nytta. Överlämningsprogrammet utgjorde ramen för ett extremt intimt samarbete, fortsätter Jane Mayer:

– Det var så täta förbindelser att amerikansk underrättelsetjänst kunde ställa en fråga till egyptiska förhörsledare på morgonen, och få ett svar samma kväll. Eftersom USA ändå höll en distans till själva förhörsprocesserna kunde amerikanska tjänstemän samtidigt hävda ett ”trovärdigt förnekande” när kränkningarna av mänskliga rättigheter blev allt för grova.

Givet kontexten dröjde det inte länge innan kritikerna höjde sina röster när Omar Suleiman utnämndes till Egyptens vice president av Hosni Mubarak den 29 januari. Maktförskjutningen till presidentens närmaste man, och Washingtons allierade, sågs av många egyptier endast som en förlängning av regimens långa arm. Och inte som ett steg framåt för demonstranternas krav på demokratisering. Det har snart visat sig att Suleiman står regimen trogen. Han vill inte lyfta det 30 år gamla undantagstillståndet som har använts för att förtrycka och fängsla oppositionsledare, han anser inte att Mubarak bör avgå innan mandatperiodens slut i september. Och han tycker inte att landet är redo för demokrati.

Detta har skapat problem för Vita huset och president Obamas vilja att positionera sig långt ifrån sin föregångare George W Bush på den politiska kartan. De gångna veckorna har Washington satt politisk stabilitet i Egypten före förändring. Sent kommenterade president Obama situationen, och när han väl gjorde det var det i försiktiga ordalag. USA har agerat på impuls snarare än efter förnuft, och velat köpa tid, menar Nadim Shehadi, Mellanösternexpert på tankesmedjan Chatham house i London:

– Även om många fått den uppfattningen är det inte säkert att Mubarak agerar på instruktion av USA. Jag tror att man i Vita huset är rädda och förvirrade av den senaste tidens snabba utveckling i arabvärlden, beslutsfattarna behöver tid för att formulera nya strategier för hur man ska hantera situationen.

Kan Omar Suleiman bli aktuell som kandidat inför presidentvalet i september?

– Det är för tidigt att säga. Som det är nu vet ingen säkert om valet blir av som planerat, säger Nadim Shehadi till DN.se.