Vem är den enande ledargestalt som Libyen behöver efter Muammar Khaddafis fall? Frågan är om Nationella övergångsrådet, som kommer till Tripoli, har den samlande kraften.
Rådet, NTC, har erkänts av stora EU-länder, USA och Arabförbundet som Libyens rättmätiga makthavare. NTC ska under en åttamånadersperiod återställa lag och ordning, utarbeta en författning med islamisk lag som grund och hålla allmänna val.
Demokrati och mänskliga rättigheter är åtminstone uttalade hörnstenar i samhällsbygget.
Rådet bildades i februari i samhällen i östra Libyen. Det består av ett 40-tal personer — avhoppare från Khaddafiregimen, akademiker, nationalister, islamister, affärsmän. Khaddafis justitieminister Mustafa Abdel Jalil skickades i februari till Benghazi i öster för att kväsa upproret där. När Jalil såg hur fredliga demonstranter skjutits hoppade han i stället av och blev strax NTC:s ordförande.
Jalil var en udda figur inom regimen. Som domare brukade han döma till myndigheternas nackdel.
Att han blev justitieminister sågs som ett försök av Khaddafi och dennes son Saif al-Islam att framstå som reformvilliga.
Mahmoud Jibril kallas för rådets premiärminister och är dess huvudsakliga sändebud utomlands. Han ledde en statlig tankesmedja men sade upp sig när Khaddafi avfärdade hans förslag till ekonomiska reformer.
De rebeller som intog Tripoli var emellertid från Misrata och Nafusabergen i väster.
Dessa fotsoldater tar inte nödvändigtvis order från NTC:s ”administratörer” i öster och vill troligen belönas för sina segrar. I deras band finns också islamister som motsäger sig nära band till västvärldens ”kolonisatörer”.
Såväl inom som utanför NTC finns avhoppade ministrar som omnämns som möjliga ledare. En del rebeller vill dock ha nya ansikten efter revolutionen. Bedömare varnar samtidigt för den väg som Irak tog 2003 när Saddam Husseins baathpartister och arméofficerare rensades ut, med maktvakuumet och blodbad som följd.
Somliga anser dock att splittringsrisken har överdrivits. Libyer är välutbildade och 90 procent bor i städer, de är inga "bakåtsträvande beduiner i tält", säger den franske Libyenexperten Olivier Pliez till nyhetsbyrån AFP.
– I komplexa situationer förenklar vi alltid för mycket. Vi ställer öst mot väst, klanerna mot staten. Men att reducera Libyen till det är att förolämpa Libyen och libyerna.
En annan expert, Saad Djebbar vid tankesmedjan Chatham House, tycker att väst nu snabbt ska ”översvämma” libyerna med förnödenheter.
– Om folk ser på tv att franska armén eller Nato ger vete eller matolja och mediciner till civilbefolkningen, så tror jag inte att många lär ha någonting emot det.