– Det tycker jag är åt helvete, rent ut sagt. Nu har världssamfundet bestämt att Gaddafi är en gangster som attackerar sin egen befolkning, och om man kan slå ut hans vapen ska man göra det, säger 75-årige före detta stridspiloten Åke Christianson.

Mellan augusti 1962 och februari 1963 var han, som 27-årig kapten och ställföreträdande divisionschef vid F 16 i Uppsala, i Kongo som stridsflygare — under Sveriges senaste internationella insats med stridsflyg.

Nu är det dags igen. På lördagen lyfte tre svenska Gripenplan för att delta i den Natoledda insatsen i Libyen, på söndagen lyfter ytterligare fem plan. Men Christianson kritiserar att de bara i självförsvar ska få slå tillbaka mot luftvärn och inte i övrigt angripa markmål.

– Att inte skjuta är vansinne, för det verkligt stora hotet för de civila i Libyen är de här stridsvagnarna som är bepansrade och riktiga mördarvapen, och stridsvagnar i öppen terräng är ett lätt mål för flygplan.

Den svenska insatsen riskerar att bli "rena turistflygningarna", enligt Christianson, men han pekar ändå på uppgifter för Gripenplanen:

– Det de kan göra är att spana och ta anfallsfoton åt de andra förbanden.

Christianson pekar också på att dagens sofistikerade stridsledningsutrustning minimerar riskerna för att fel markmål attackeras. Vidare minskas riskerna för felaktiga instruktioner till Gripenplanen eftersom deras order ska komma från svenska officerare vid Natobasen i Neapel.

– De ser till att man inte överskrider de spelregler som den svenska regeringen har givit.

Christianson anser att de svenska piloterna har mycket god utbildning, materiel och långt bättre navigeringsutrustning än vad han och hans kollegor hade i Kongo. Dagens svenska piloter kommer också att bo på bekväma baser där de har möjlighet att ringa hem.

– För oss tog det åtta dagar att få hem ett brev. Man var mer utlämnad och ensam.