Den svarta lördagen, den 7 februari i år, förstörde 2.000 hem och tog 173 människors liv i södra Australien. Ett av de värst drabbade områdena var det lilla samhället Steels Creek någon timmas resa nordost om miljonstaden Melbourne. De 300 personer som bodde här, bland de en gång vackert gröna kullarna och omgivna av oljefyllda eukalyptusträd, visste alla vilken fara en omfattande skogsbrand skulle kunna innebära. Ändå kunde ingen räkna med den våldsamma styrka som eldstormen fick efter månader av torka och temperaturer på över 40 grader.
Jag reser genom ett område kantat av kolsvarta trädstammar och jord som börjat få en lätt brun färg men som saknar grönska. Bara ett fåtal träd klarade eldstormen runt Steels Creek. En känguru med bandage om ena tassen skuttar förbi, annars är djurlivet nästan utplånat. Av de hus som låg här finns bara några enstaka kvar, räddade mer av en slump än av människornas försök att gjuta vatten över lågorna.
- Här bodde vi, säger Robert Fallon när vi kommer fram till en i dag helt öde plats i tre etage. Huset låg här i mitten, där borta var vårt grönsaksland och ovanför hade vi redskapsskjul och en gunga till barnen.
När DN träffade Robert och Julie Fallon med barnen Connor, 4, och Harry 1 år, bara dagar efter katastrofen hade de sökt hjälp på ett center i Healesville. I dag bor de hos vänner på en närbelägen vingård och vet inte om de kommer att bygga upp sitt hus igen. Deras försäkringsbolag har ersatt dem och familjen har som alla andra drabbade fått 300.000 kronor ur den fond som byggdes upp av donationer från människor över hela Australien. I februari, när nästa brandsäsong når sin höjdpunkt, tar de den nyinköpta husvagnen och ger sig av längs östkusten. Kanske hittar de någon ny plats som de vill bo på. Kanske återvänder de till sina jobb som lärare och migrationssamordnare och till den plats som de bott på i nio ar.
- Jag har fått sex månader ledigt från mitt arbete från och med februari och Robert är pappaledig, säger Julie Fallon.
Nar vi vandrar runt på resterna av tomten hittar plötsligt fyraåringen Connor en legobit i jorden - och en del av en kär leksaksbil. Legobiten plockas med hem medan bildelen får ligga kvar. Andra familjer har inte lika lätt för att överge sina minnen. Några hundra meter längre bort arbetar barnen till ett par som aldrig hann undan lågorna med att sila jorden från marken där deras föräldrar bodde. För några dagar sedan hittade de nyckeln till huset.
- Vi hade tur eftersom vi var på väg till ett barnkalas och jag hade lastat lådan med familjens negativ, en back up-skiva till datorn och viktiga papper i bilen, berättar Julie Fallon. Det hade blivit en vana under brandsäsongerna eftersom elden varit nära flera gånger tidigare. Innan vi hann tillbaka hem hade elden tagit vårt hus med allt som fanns där. Det är mycket som jag kan känna saknad efter. Som barnens teckningar, en filt jag fick av en väninna, våra resedagböcker och en del anteckningar jag skrev ned kring barnens första månader.
Av familjen Fallons grannar dog tio. Det kunde blivit fler. Högst uppe på en kulle med kilometersvid utsikt over den svartbrända skogen träffar vi Victor och Raelene Gill. Vid middagstid den 7 februari hade deras dotter gett sig av och ringde sedan gång på gång for att få föräldrarna att komma efter.
- Men vi såg ingen eld och ingen rök. Allt verkade helt normalt och vi visste att elden var långt borta. Vid 16-tiden var jag ute och tittade igen och när jag vände mig om så kom elden flygande over kullen dar borta, säger Victor Gill.
Kullen ligger ett par kilometer längre bort. Det skulle bara dröja minuter innan elden var framme vid vägen utanför paret Gills hus. Hastigheten den spreds med har senare beräknats till 120 kilometer i timmen.
- Vi kastade oss i var sin bil och bara körde. På bordet låg min plånbok med flera tusen dollar kvar. Hade jag gått tillbaka efter den så hade jag inte levat i dag, säger Victor Gill.
Sex månader senare står skelettet till det nya huset klart. Helt i stål. I ett garage intill väntar de fem millimeter tjocka och brandsäkra fönsterrutorna på att monteras. Taket blir av metall. Det enda som är gjort av trä är dörren, också den byggd för att stå emot eld. Ett sprinklersystem byggs in i huset. Men trots nya rekommendationer från myndigheterna ser vi flera hus längre ned längs vägen som nu byggs upp med en stomme av trä.
- Det jag saknar mest är tystnaden och känslan av att bo mitt i naturen, bushen blev en del av oss, säger Robert Fallon. Ju längre vi bodde här desto mer lärde vi oss om bushen. Vi kände igen myrpiggsvin, kängurur och guanaödlor som kom till tomten. När Connor inget hade att göra sa gick vi på hajk i skogen. Nu vill han titta på teve istället. Vi har verkligen förlorat något som kan bli svårt att få tillbaka igen.
Många som drabbades av bränderna har haft svårt att prata om sina känslor efteråt. Känslan av att ha förlorat allt har lämnat ett stort tomrum. Kommunen har gjort sitt bästa och kallat till en rad möten för att åter knyta samman människorna i området. När de förlorade sina hem spreds de för vinden och deras fasta punkt i tillvaron var plötsligt borta.
Om 90 dagar börjar den nya brandsäsongen och enligt en regeringsrapport kan den bli den värsta på länge. Ett av de områden som har pekats ut som extra farligt är det poulära turiststråket Great Ocean Road där vägen omges av vegetation samtidigt som den ar mycket smal och starkt trafikerad sommartid.
Delstaten Victoria har också gått ut med annonser for att anställa 700 nya brandman som ska arbeta med förebyggande åtgärder vilket innebar att de kommer att rensa buskvegetation och annat brännbart material.
Och bränderna i Australien kommer av allt att döma att fortsatta. Enligt två forskare vid Australiens nationella universitet, som har sammanställt 39 olika klimatmodeller, kommer visserligen regnmängden att öka med 8,4 millimeter per år fram till 2099 men samtidigt kommer avdunstningen att öka med 11,2 millimeter vilket innebar en minskad mängd regnvatten med 2,8 millimeter per år. Särskilt utsatt blir delstaten Victoria där tillförseln av regnvatten minskar med 50 millimeter per år enligt rapporten som publicerades for någon vecka sedan.
Samtidigt växer Melbourne och sväller allt mer ut mot bushområdena. Vattenbristen är redan påtaglig och en lång pipeline dras just nu in mot staden från bergen. Den har gången var elden bara femton minuter från att nå fram till Melbournes ytterområden då vinden vände.