borås.
Allra första bombnatten gick Sigge Andersson ned i skyddsrummet. Men sedan lät han bli. Vardagslivet fortsatte på ett märkligt sätt i Bagdad - trots kriget.
I dag vilar 19-åringen ut hemma i Borås efter den långa hemresan. En dryg månad vistades han i Irak som så kallad mänsklig sköld i ett försök att förhindra angrepp mot civila mål.
- Jag bodde först på ett kraftverk med upp till 20 andra sköldar. Sedan flyttade jag till ett vattenreningsverk. Jag hävdar att vi uppnådde vårt syfte. Alla kraftverk i Bagdad angreps under Kuwaitkriget. Den här gången skonades anläggningarna, påpekar Sigge Andersson.
Han kom till Bagdad den 8 mars och reste hem för en dryg vecka sedan, strax före USA-truppernas intåg i staden.
- Jag tog taxi till Syrien med två kolleger. Inte av rädsla utan av hemlängtan. Då hade telefonförbindelserna varit brutna i en vecka. Jag saknade min flickvän, min familj och mina vänner här i Borås.
I dag söker han sortera alla minnen från en stad där livet trots allt gick vidare.
- Vi spelade fotboll med ungarna i kvarteren nära vattenreningsverket. Samtidigt kreverade bomber på så nära håll att vi kände tryckvågen. Det var en absurd upplevelse.
- Vid ett annat tillfälle var jag hemma hos en irakisk familj. Barnen spelade tv-spel på en gammalmodig dator. Ute föll bomber från amerikanska plan med piloter som växt upp med samma dataspel. Hela huset skakade.
Var du inte rädd?
- Jag har aldrig upplevt krigshandlingar och hade därför svårt att leva mig in i vad som väntade. Men jag är glad för att jag gjort värnplikten och kunde bedöma riskerna lite bättre.
- Men visst är det skrämmande när bomber faller. Jag såg skräcken i kraftverksarbetarnas ögon den där första natten i skyddsrummet.
Sigge Andersson menar att han till skillnad från journalisterna i Bagdad kom nära vanliga irakier.
- I praktiken kunde vi röra oss ganska fritt. Matbutiker och marknader var öppna även under flygangreppen. När jag besökte universitetet pågick en disputation - en flicka försvarade sin avhandling samtidigt som bombplanen flög över staden. Hon fick godkänt betyg.
- Det är imponerande att se hur människorna ändå förmår fortsätta de vardagliga bestyren när förhållandena är så vidriga.
Sigge Andersson fick många nya vänner under tiden i Irak och planerar att resa tillbaka i sommar för att delta i den demokratiska uppbyggnaden av landet. FN bör, menar han, leda det arbetet.
- Kritiken mot USA är hård. Jag träffade endast två irakier - två affärsmän - som välkomnade USA:s inmarsch. Även bittra kritiker av Saddam Hussein slöt upp bakom honom inför hotet om en amerikansk invasion.
Scenerna på Paradistorget talar ett annat språk?
- Ett par hundra av Bagdads sex miljoner invånare störtade med amerikansk hjälp statyn. Är det egentligen så imponerande? I Irak nådde folket privilegier genom att hylla den brutale Saddam Hussein. Nu hyllas de nya herrarna på samma sätt.