3 frågor till Reynir Bödvarsson, seismolog vid Uppsala universitet.
Hur vanligt är det med jordbävningar i Europa?
– Det är ganska vanligt. Södra Europa är ett jordbävningsområde. Skalven sker på gränsen mellan två kontinentalplattor, i det här fallet där den afrikanska kontinentalplattan rör sig mot den eurasiska plattan. I Medelhavsområdet är skalv vanligare ju längre öster ut man kommer: Det är fler skalv i Grekland än i Italien, fler i Italien än i Spanien.
Hur ofta förekommer skalv med den här styrkan i Italien?
– Det har varit skalv med den här styrkan vart femte eller vart tionde år. Det allvarligaste skalvet under de senaste årtiondena skakade trakterna kring Eboli i södra Italien 1980, då 2.700 människor dog. 1908 omkom minst 100.000 i skalvet vid Messina.
Förödande skalv har ofta en styrka på över 7 på richterskalan. Skalvet i Italien uppmättes till mellan 5,8 och 6,3. Hur ska det bedömas?
– Det är avgörande om jordbävningens epicentrum ligger nära bebyggelse och hur långt under markytan det sker. I det här fallet finns flera städer i närheten och skalvet skedde på bara tio kilometers djup. Sedan spelar det stor roll hur hus och byggnormer ser ut. Island, med bra byggnormer, hade två skalv kring 6,5 på richetskalan 2000. Då skadades byggnader, men ingen människa omkom. Jordbävningen i Bam i Iran 2003 var ungefär lika stark. Där dog 70.000 människor, bland annat som en följd av att många hus hade tunga tak som föll ihop.