Anna Ek, ordförande Svenska Freds, är väldigt nöjd med det val som norska fredskommittén gjort:
– Med det här valet så lyfter man fram olika aspekter. Viktigast är att synliggöra kvinnors del i fredsarbetet. Sedan riktar man uppmärksamhet mot både fredsprocessen i Liberia och den arabiska våren.
I Liberia var kvinnorna otroligt handlingskraftiga och den direkta orsaken till att fred kom till stånd.
– Medlemmar ur kvinnorörelsen tvingade fram samtal mellan de stridande parterna. De blockerade faktiskt utgången till det rum där förhandlingarna skedde rent fysiskt och sa att 'ni får inte komma ut förrän ni kommit överens'.
– Det var ett otroligt kraftfullt agerande av kvinnorörelsen, konstaterar Anna Ek.
Ek konstaterar att det visserligen är år 2011 – men att kvinnors fredskamp är tuff och hård; arbetet sker många gånger i motvind och synliggörs sällan.
Nu kan det kanske bli ändring på det.
– Jemen står på randen till inbördeskrig. Då är det viktigt att låta oppositionen komma till tals. Jag hoppas att det spända situation som nu råder kan förbättras och medieskuggan lätta genom den här utmärkelsen. Nu kanske fokus kan flyttas till Jemen så att stridande parter sätter sig vid förhandlingsbordet.
– Det här var ett jättebra val.
Thomas Hammarberg är Europarådets kommissionär för mänsliga rättigheter. Han tycker att beslutet är utmärkt:
– Alla tre är fullt värdiga pristagare, de har samtliga gjort viktiga insatser för att bidra till fred i sina respektive hemländer. Beslutet har en vidare betydelse – det har nu gått hela 35 år sedan två kvinnliga fredsaktivister i Nordirland tilldelades priset.
Hammarberg anser att Nobelkommittén genom det här beslutet har gjort ”en sen men behövlig markering av de lokala kvinnorörelsernas betydelse för ett rättvisare och fredligare samhälle”.
– De tre mottagarna kommer att ses som symboler för kvinnogrupper i en rad länder som utgör en så viktig motkraft mot våldspolitiken.
Anna Jardfelt, direktör för Utrikespolitiska institutet, säger att hon blev ”initialt förvånad”.
– Det har varit väldigt stort fokus på sociala medier som demokratiseringsverktyg. Jag hade trott att någon som närmare koppling till social medier skulle få priset, säger hon men är samtidigt otroligt glad över beslutet.
– Kvinnor spelar och har länge spelat en stor roll inom fredsrörelsen. Kanske har den varit extra framträdande det senaste året i och med den arabiska våren. Många kvinnor har haft framträdande roller där – nu tar man fasta på det.
Ellen Johnson Sirleaf blev 2005 den första kvinnliga presidenten i ett afrikanskt land. I valet av henne ser Anna Jardfelt likheter med det av Barack Obama.
– Det är väldigt ovanligt att priset går till en sittande president. Valet kan ses som kontroversiellt, inte minst med tanke på att det är val i Liberia nu på tisdag.
Kan det komma att påverka utgången?
– Det är svårt för mig att spekulera i. Men valet ligger väldigt nära i framtiden och det kan vara värt att notera.
Sedan 1901 hade – fram till i dag – endast tolv kvinnor tilldelats Nobels fredspris.
– Nu stiger siffran raskt till femton, vilket är väldigt glädjande.
– Under 60-talet såg vi en riktning av priset mot mänskliga rättigheter, 2004 och 2007 handlade det om miljön. Möjligtvis kan man se dagens val som ytterligare en omdefiniering, ytterligare en nyansering, av fredspriset. Nu med fokus på kvinnofrågor och kvinnors arbete för fred.
I Nobels testamente talas om nedrusning och förbrödning – kvinnofrågor nämns inte direkt.
– Det är på sätt och vis ett nytt element som nu för in i fredspriset.
Även EU-minister Birgitta Ohlsson är entusiastisk:
– Det är fantastiskt roligt och inspirerande.
Hon beskriver Johnson Sirleaf som en stark symbol och en kvinna som unga över hela Afrika ser upp till och beundrar.
– Bara att ha blivit Afrikas första kvinnliga president i ett land som har färgats av krig och konflikt och bli den här starka symbolen är oerhört imponerande. Man slås av hennes engagemang, energi och beslutsamhet, säger Birgitta Ohlsson.
Hon gläds också åt att priset delas med en arabisk kvinnlig aktivist.
– Revolutioner är snabba men demokrati tar tid, och det är lätt att glömma kvinnorna i uppbyggnaden av demokratin. Det här är en utmärkt chans att påminna om kvinnoperspektivet i den arabiska frihetsvåren, säger hon.
Också Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktkunskap vid Uppsala universitet, hör till dem som välkomnar valet av fredspristagare.
– Det bidrar till att uppmärksamma ett av FN:s säkerhetsråds mer kända beslut, resolution 1325 från år 2000. Den betonade kvinnors roll i fredsprocesser. De tre kvinnor som fått priset uppfyller resolutionens kriterier. De har alla tre modigt stått upp mot krigsherrar och diktatorer med hjälp av icke-våldsmetoder.
Leymah Gbowee och Tawakkul Karman har skapat folkliga rörelser som åstadkommit förändringar, påtalar Wallensteen.
– De har bidragit till att stoppa 14 år av krig i Liberia och en verkat för att ge Jemen en demokratisk chans.
– Ellen Johnson Sirleaf är Afrikas första demokratiskt valda kvinnliga president. Tillsammans demonstrerar de tre att demokrati är en allmänmänsklig ambition som delas av människor från olika religiösa traditioner.