Visst gör oljan Norge lyckligare

– När Norge hittade olja i Nordsjön var det som att vinna högsta vinsten på lotto, säger Jan Roar Remøy.

Han och familjen – hustrun Trude och döttrarna Maria, 18 år, Birgitte, 15 år, och Live, 10 år – bor i en ljus och luftig femrumslägenhet högst upp i ett bostadsrättshus i Oslostadsdelen Skøyen. Nu sitter vi i vardagsrummets soffa och pratar om vardagsliv och pengar. Och om lycka.

Pappa Jan Roar är född på en liten ö längs den norska västkusten. När han var liten dominerade fisket på ön. Nu finns där ett företag med hundra båtar som arbetar med support på oljefälten i Nordsjön.

– Fisket finns kvar. Men det är klart att oljan har förändrat grundvalarna i Norge, menar Jan Roar Remøy.

De kallar sig själva en typisk medelklassfamilj. Jan Roar arbetar som programmerare på ett konsultföretag, Trude är sjuksköterska och avdelningsledare på Ullevåls sjukhus. Döttrarna går alla i skolan och satsar, som många andra norska flickor, mycket tid och entusiasm på handboll.

– När vi tittar oss omkring i världen ser vi förstås hur bra vi har det, säger Jan Roar Remøy.

– Men i vardagen tänker man inte så utan tar allt för givet, som något naturligt.

Lycka och tillfredsställelse hittar man inte i plånboken, utan i familjen.

– Det viktiga är att ha det bra ihop och på arbetet, att inte ha för lång väg till jobb och skola, att barnen har vänner i området där vi bor.

Just nu handlar det mesta hos familjen Remøy om mellandottern Birgittes förestående konfirmation. Ett fyrtiotal gäster är bjudna, och till konfirmationen ska Birgitte få en bunad – en norsk folkdräkt så som den traditionellt sett ut i pappa Jan Roars hembygd.

– Bunader är på frammarsch igen. Kanske har norrmännens förhållande till traditioner att göra med att Norge är en ganska ung nation, det är bara drygt hundra år sedan självständigheten från Sverige, och sedan kom den tyska ockupationen under kriget, tror Trude Remøy.

På måndag är det val i Norge, och ekonomi har som alltid varit ett hett inslag i valkampanjen. Här handlar debatten mycket om hur man ska hushålla med olje- och gasinkomsterna som samlas i oljefonden, eller Statens pensjonsfond som den egentligen heter.

Vid halvårsskiftet hade fonden, som ska användas till framtidens pensioner, växt till 2.385 miljarder norska kronor (motsvarande drygt 2.800 miljarder svenska kronor, eller nästan tre gånger så mycket som Sveriges statsbudget). De politiska partierna, med undantag av populistiska Fremskrittspartiet, är överens om en övre gräns på 4 procent av fonden som regeringen kan använda per år. Annars hotar inflation och höjda räntor, menar man.

Nu i finanskrisens spår har man dock öppnat kranarna något och använder 5,7 procent.
Att Norge är ett välmående land finns det många bevis på. Brutto­nationalprodukten är en av de högs­ta i Europa. Arbetslösheten ligger inte ens i de nuvarande kristiderna högre än kring 4 procent.

Och Norge parkerar dessutom ständigt högt på FN-organet UNDP:s lista över vilka länder som är bäst att leva i. På förra årets lista hamnade Norge på andra plats efter Island. I FN:s sammanvägning ingår faktorer som livslängd, hälsa och utbildningsnivå.

Men vilken roll spelar pengarna? Lycka går inte att köpa för pengar, brukar det ju heta.

– Det har skett ett oerhört välståndslyft i Norge de senaste årtiondena, konstaterar Ottar Hellevik, statsvetare vid Oslo universitet och författare till boken ”Jakten på den norske lykken”. Boken bygger på resultat från ett forskningsprojekt där norrmän vartannat år sedan 1985 har svarat på frågor om värderingar och lycka.

Det är helt klart att pengar har betydelse för lyckan, menar Hellevik. I mätningarna har aldrig så många norrmän som nu svarat att de är ”mycket lyckliga” eller ”gans­ka lyckliga”.

– På 90-talet försökte fler och fler uppnå materiella mål, säger Hellevik.

Det gjorde somliga glada. Men den materiella jakten dämpade samtidigt lyckan hos en del som tyckte att de hade för lite pengar jämfört med andra. I undersökningarna från 2003 och framåt framträder nu ett annat mönster, och det är inte längre nödvändigvis prylar som prioriteras.

– Idealistiska mål har blivit viktigare – man vill värna om miljön eller hålla u-hjälpen på en hög nivå, sammanfattar Ottar Hellevik.

Så det norska svaret på frågan om lyckan kan köpas för pengar är kanske ”ja, men bara till en viss gräns”.

– Pengar skapar lycka om man har dem som trygghet och inte behöver använda alltför mycket, menar Hellevik.

På Senter for utvikling og miljø vid Oslo universitet har en annan forskare borrat i norska värderingar.

Nina Witoszek kom från Polen till Norge 1983, och har därför möjligen en annan blick. I våras gav hon ut ”Verdens beste land”, en omdiskuterad bok vars titel kan förstås både bokstavligt och ironiskt, säger hon.

Rikedom skapar inte bara lycka utan kan också ge en dos dåligt samvete. Kanske är det nors­ka svaret att försöka vara god: ”Godhet har blivit en del av norsk identitet”, kommenterar Witoszek.

Men hon menar också att det finns ”fasader som måste genomlysas”, och skulle vilja ha ett starkare civilt samhälle med organisationer som håller vakande ögon på stat och myndigheter. Det är utmärkt att medborgarna är nöjda och lyckliga, tycker Wito­szek.

– Men alltför nöjda medborgare är en fara för samhället på sikt. Det ska finnas friktion mellan medborgare och makthavare.

I slutändan återstår förstås frågan vad lycka verkligen är.
– När jag föddes bodde mina föräldrar i en enrummare med utedass. De säger att de aldrig varit lyckligare, berättar lyckoforskaren Ottar Hellevik.

Familjen Remøy tar fram strykbrädan för att göra i ordning dottern Birgittes bunad när vi ska skiljas åt. Vilka förhoppningar för Norge har de?

– Att landet inte går upp alltför mycket i rikedomen vi fått. Att vi inte släpper fram intolerans och egoism. Och att vi tänker på att bygga upp andra resurser än den förgängliga oljan.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut