– Det gick fredligt till, som vi planerat. Judar, palestinier och personer från andra länder som stöder oss deltog i manifestationen framför de hus vi vräkts från, berättar Sharihan Hanoun, en av alla dem som står bostadslösa efter myndigheternas aktion i östra Jerusalem förra året.
Arrangörerna hade tillstånd från myndigheterna för aktionen vid husen som striden gäller. Men polisen såg till att redan på morgonen blockera tillträde till kvarteren.
– Ändå var vi ett drygt tusental som demonstrerade på eftermiddagen. Även på andra håll i Jerusalem demonstrerades det till stöd för oss, säger Sharihan Hanoun till DN.se.
Varje fredag under senaste året har man protesterat mot vräkningarna. Fredagens aktion var dock klart större än de tidigare – de protesterande hade kraftsamlat för att visa sin beslutsamhet.
Sharihan är 21 år och pluggar till psykolog. För ett år sedan blev hon tillsammans med 52 familjemedlemmar och grannar vräkta. Sedan dess har hon och de andra bott i tält, under bar himmel eller hos släktingar. Det tidigare hemmet ligger ett stenkast bort.
Sharihan berättar om sitt liv. Om hur det är att flytta runt mellan vänner eller sova på gatan. Om svårigheterna att plugga under bar himmel.
– Men värst är det för barnen. Sammanlagt bor 24 stycken 2–15 åringar på gatan, säger hon.
Sharihan låter mer bestämd än uppgiven på rösten. Hon är van vid att prata om sin lott. I november talade hon inför FN:s generalförsamling i New York och berättade om sin situation.
Medieuppbådet har varit enormt sedan vräkningarna för ett år sedan. Men Sarihan verkar ta det hela med ro. Eller så är det viljan att världen ska få reda på hur livet ser ut i ett litet område i östra Jerusalem som driver henne.
Hur ser hon framtiden? Den första uppgivna sucken hörs. Ytterligare 550 personer är nära en vräkning.
– Det kan komma vilken dag som helst. Varje natt sover två eller tre internationella personer hos oss. Hur länge ska vi behöva stanna på gatan?
Det var den 2 augusti 2009 som israelisk polis tvingade 53 personer, varav flera barn, att lämna sina hem. Sedan dess har det mesta stått still.
Sheik Jarrah-området ligger utanför gränsen som Jerusalem hade 1967. Trots att USA:s president Barack Obama har uppmanat Israel att inte uppföra nya bosättningar i den östra delen av Jerusalem så inleddes i slutet av juni byggandet av 20 lyxlägenheter för judiska bosättare i Sheikh Jarrah. Omvärlden har starkt kritiserat detta beslut. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon kallade planen för ”oacceptabel”.
Historien bakåt är snårig. Sheik Jarrah-området beboddes fram till 1948 av välbärgade araber. När området 1948 kom under jordansk kontroll tilläts arabiska familjer att bosätta sig på platsen. De judar som tidigare bott där lämnade då sina hus.
1956 slöts ett avtal mellan FN:s flyktinorgan UNWRA och det jordanska styret. Samtidigt som familjerna gav upp sin flyktingstatus fick de husen som kompensation för att de blev flyktingar 1948. I dag bor det såväl israeler som palestinier i Sheik Jarrah-området. Ett hus bebos till hälften av palestinska familjer och till hälften av israeliska familjer. Hur utvecklingen framöver kommer att se ut är svår att säga.
Sharihan säger i alla fall att demonstrationerna fortsätter.
– Vi ger oss inte förrän vi får våra hus tillbaka.
Var kommer du och din familj att tillbringa natten mot söndagen?
– Vi sover på skilda håll nästan varje natt. Kanske blir det hos min mormor i natt, säger Sharihan Hanoun.