Protesterna spred sig från Kairo och tiotusentals egyptier landet runt krävde president Mubaraks avgång under "Vredens dag". Inspirationskälla: Tunisien. Minst tre liv krävdes i oroligheterna.
Demonstranter bröt sig igenom barrikader och tågade fram längs gatorna i Kairo på tisdagen med slagord som "Ned med Mubarak!" och "Tunisien är lösningen!", trots att de möttes av ett massivt uppbåd på uppemot 30 000 poliser. Protesterna var landets största sedan upploppen 1977 då man krävde brödsubventioner.
Demonstranter möttes av tårgas, vattenkanoner och batongslag. Protester som saknar tillstånd är olagliga i Egypten och demonstranter riskerar att fängslas. Av den anledningen brukar demonstrationer bli ganska folktomma och snabbt tystas ner.
Protesterna spred sig till flera håll i landet, bland dem Alexandria och Ismailiya i norr. Även från städerna Mansura och Tanta i Nildeltat och Aswan och Asiut i syd kom vittnesuppgifter om demonstrationer.
Minst tre personer ska ha fått sätta livet till. I Suez stad, öster om Kairo, rapporterades två män ha dött efter sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Dödsorsaken var dock oklar på tisdagskvällen. Och en polis dog av skador han ådrog sig under demonstrationerna.
I hamnstaden Ismailiya skanderade över 1 000 personer slagord emot regeringen och varnade för att andra arabiska ledare skulle möta samma öde som Tunisiens Ben Ali.
I Al-Mahdia, nära israeliska gränsen, krävde hundratals frihet för politiska fångar samt ett slut på polisens hårdhänthet.
Polisen reagerade dock på de flesta håll med återhållsamhet, enligt vittnen. Men inrikesdepartementet varnade för att man kommer att agera med fast hand mot dem som bryter mot lagen, ett uttalade som inrikesminister Habib al-Adli sedan mildrade genom att säga att man "tolererar stillastående demonstrationer under korta perioder".
USA:s utrikesminister Hillary Clinton manade alla parter i Egypten till "återhållsamhet" under de pågående demonstrationerna. Hon betonade också att USA anser att den egyptiska regeringen är "stabil".
I Egypten har satsningarna på utbildning varit blygsammare än i Tunisien och en större del av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Ändå tror Ellen Lust, professor i statsvetenskap vid Yale, att folket kan revoltera mot den auktoritära regimen.
– Det bor omkring 80 miljoner människor i Egypten och den breda majoriteten i Kairo är antagligen missnöjd med regimen. Om de verkligen tror på det så tror jag att regimen skulle kunna falla förvånansvärt snabbt.