Innan Wikileaks fanns satt de inbäddade journalisterna och kablade ut bilder av smarta bomber eller citerade militär tillrättalagd information. I dag blottläggs kriget på ett sätt som kanske aldrig tidigare varit möjligt. Antalet militära hemliga dokument som Wikileaks har avslöjat är dessutom, enligt bedömare, större än vad som avslöjats i tidigare krig av världens samlade medier.
När en av tidningen Guardians ledande undersökande journalister, David Leigh, intervjuades om saken i brittisk tv så menade han att bilden av kriget har återerövrats till mediernas planhalva.
– Wikileaks senaste 400.000 dokument representerar den äkta historien av invasionen och ockupationen i Irak. Det vi hade fruktat var sant. Det har varit frågan om ett blodbad, väsensskilt från den propaganda och den bild som militärens spinndoktorer gett, sa David Leigh.
Offentliggörandet av de hemliga loggarna gör också att militären blir transparent precis som andra offentliga verksamheter, vilket innebär att kriget kan granskas på samma sätt som vilken skola eller sjukvård som helst.
Medborgare kan, med militärens egen fakta på fötterna, börja undra hur de tusentals brotten mot humaniteten till exempel rimmar med talet om att vinna den irakiska lokalbefolkningens ”själ och hjärta”? Eller så kan allmänheten penetrera krigets detaljer och ifrågasätta allt från soldaternas utbildningsnivå, om ”våra söner och döttrar” skyddas tillräckligt till om det verkligen var rätt att bomba just där?
Enligt Wilhelm Agrell är det fråga om ett avgörande genombrott för medierna.
– För militären är Wikileaks avslöjandena fråga om ett elektroniskt självmål.
– Militären strävar alltid efter informationsmonopol. Det existerar inte längre. Nu är det inte längre bara fråga om att enskild journalist som Robert Fisk som tagit sig bortom det inbäddade reporterlivet och sett något som militären senare kan dementera, utan nu kan alla och envar själva ta del av fakta.
Själva möjligheten att någon av de tiotusentals militärer, som har tillgång till säkerhetsklassad information, lämnar över den till organisationer som Wikileaks har dessutom ändrat krigets spelregler på ett avgörande sätt.
– Wikileaks har lyckats med något som förr bara stora underrättelseorganisationer mäktade med. Och att på gammalt vis kopiera och föra ut upp till 400.000 dokument till hemliga spionmöten i parker skulle ha tagit år. Så förekomsten av vanliga USB-minnen, som kan rymma all tänkbar hemlig information har förändrat arméernas arbetsvillkor.
Får detta någon inverkan för framtiden?
– Nu måste militären räkna med att allmänheten och medierna kommer att få facit. Det kommer givetvis att förändra planer inför framtida interventioner. De kanske inte heller blir av eller får en annan form. Det kanske blir fråga om att anlita stora privata militära bolag eller någon annan tredje part som utförare, säger Wilhelm Agrell, som också hänvisar till en tidigare DN-artikel där han diskuterar svårigheterna med införa moderna samhällsprojekt med hjälp av militära intervensioner.
Trovärdigheten för speciellt den amerikanska militären har sällan varit lägre. De dokument som Wikileaks släppt berättar med platser, exakta nummer och ofta med namn om hur minst 66.000 av Iraks civila medborgare har skjutits ihjäl.
Bestickande är också att så många civila verkar ha dödats på grund av missförstånd, samt att militär, underrättelsetjänst och ansvariga politiker vilselett allmänheten. Ett exempel av många är den amerikanska general Tommy Franks, ansvarig för invasionerna i Afghanistan och Irak, som vid upprepade tillfällen förnekat att militären har en aning om antalet civila dödsoffer, eller som han brukade fastslå: ”Vi räknar inte döda kroppar.”
Och när Tony Blairs utfästelser om att ”utrota allt vad tortyr heter” från början av Irakkriget repriseras i internationell tv, kan hans citat jämföras med de dokument som visar på att de allierade styrkorna systematiskt har accepterat tortyr av irakiska misstänkta. Detsamma gäller också Bushadministrationens talesmän, som under krigets gång beskrivit den amerikanska arméns framgångar, hur kriget ”strax är över” eller hur ”militären alltid arbetar för att skapa förtroende och stöd hos den irakiska befolkningen”.
Flera delar av Wikileaks material visar vidare på hur omfattande och dyra vapeninsatser får fortsätta trots att de inte ger resultat. Ett exempel av flera gäller hur styrkorna i Irak, med hjälp av ett kostsamt system av drönare och spaningsplan, försökte stoppa och oskadliggöra vapensmugglare längs Iraks syriska gräns, vilket endast ledde till att cigarettsmugglare och fåraherdar grips.
Normalt sett brukar avslöjande om en verksamhets misslyckande ha en positiv effekt på offentlig service, på så vis att verksamheterna efteråt genomför förändringar och på så vis effektiviseras, men Wilhelm Agrell tror inte att så blir fallet för militären.
– Det finns ett klassiskt talessätt i USA och det är att ser man ett problem kastar man pengar efter det. Pentagon satsar stora summor på att vara tekniskt överlägsna. Så även om intervensionsplaner i framtiden kommer att omstöpas, så får sådana här avslöjande dålig effektivitet på slagfältet en mindre betydelse. Allt talar för att den militära apparaten kommer att fortsätta i samma hjulspår som tidigare, säger Wilhelm Agrell.
Samtidigt som tilltron till främst den amerikanska militären sjunker är striden om bilden av kriget långt ifrån över. Dementierna från militära och politiska sagesmän fortsätter liksom attackerna mot Wikileaks och organisationens talesperson, Julian Assange. Senast i veckan förklarade den amerikanska staten i ett uttalande att de ”beklagar det Wikileaks gjort, gör och vad de i framtiden kommer att göra”.
Flera amerikanska nyhetsorgan har också beskyllt organisationen för att ”hänsynslöst ha riskerat soldaternas liv på marken” och att ”Wikileaks har blod på sina händer”.
Guardians David Leigh anser dock att Wikileaks skada är av underordnad betydelse:
– Ingen har ännu visat att Wikileaks skulle ha blod på sina händer, däremot har militären blod på händerna, hundratals liter av blod. Det visar deras egna dokument.