ANALYS. .
Måndagens kärnvapenprov är ett uttryck för att den nordkoreanske ledaren Kim Jong Il har mejslat ut tekniken sedan han efterträdde sin far Kim Il Sung som dog 1994.
Provet ingår i ett upptrappat mönster av provokationer riktade mot amerikanska presidenter, från Bill Clinton via George Bush och nu till Barack Obama.
Upptrappningen gäller även denna vår då Nordkorea skjutit upp en missil som fått FN att protestera, satt i gång en plutoniumfabrik igen, gripit två amerikanska journalister och satt stopp för vidare förhandlingar om nationens kärnvapenprogram.
Det handlar av allt att döma om samma gamla metod för att försöka pressa USA på nya pengar och eftergifter.
Förra gången, efter kärnvapenprovet den 9 oktober 2006, tvingades den dåvarande Bushadministrationen förhandla direkt med Nordkorea.
Det slutade med ett avtal där Kim Jong Il i utbyte mot att stoppa landets kärnvapenprogram fick mat och olja, utöver löften av USA att stryka landet från listan över stater som sponsrar terrorism.
Den överenskommelsen är historia. Förhandlingarna bröt samman, som förhandlingar så ofta brutit samman när Nordkorea varit en part.
Den här gången är överraskningseffekten borta. Det var kanske oväntat att nationen så snart skulle ge sig på ett nytt kärnvapenprov, men att det skulle komma är ingen överraskning för Nordkoreaexperter.
Signalen som Kim Jong Il vill sända är att Nordkorea raskt marscherar mot att bli en kärnvapennation. Landet tros förfoga över mellan sex och tolv kärnstridsspetsar.
Under de senaste månaderna tycker sig utländska militära experter, som tagit del av underrättelseuppgifter, se allt fler tecken på att nationen lyckats göra dessa laddningar så små att de nu kan monteras på medeldistansmissiler och skjutas upp.
Därmed har Nordkorea skaffat sig ett hotfullt vapen mot japans-ka och sydkoreanska städer.
Från Pyongyang har hörts kritik: Obama är inte ett dugg bättre än Bush.
Fördömandet från FN efter missiluppskjutningen tidigare i vår irriterar Nordkorea och har tagits som förevändning att säga nej till förhandlingar om sitt kärnvapenprogram.
Där står konflikten i dag. Hårdare sanktioner kan vänta, men troligen blir de inte så hårda som USA, Japan och Sydkorea vill eftersom Kina, Nordkoreas närmast lierade, brukar motsätta sig sådana.
Vad mönstret hittills också visat är att Nordkorea efter en kraftig markering återvänt till förhandlingsbordet. Där, med Kina, USA, Ryssland, Japan och Sydkorea, kan kanske även denna gång nya avtal tecknas, men frågan är i så fall då hur länge de kommer att gälla.