Englands DNA-lagstiftning ger nya möjligheter att hitta grova brottslingar. Men Alec Jeffreys, genetiker vid universitetet i Leicester, menar att lagen är diskriminerande. I dag registreras alla personer som grips av polisen och får följa med till polisstationen - även om de aldrig döms för något brott.
- Jag anser att det är en potentiell kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det är också diskriminerande. Vissa delar av samhället blir överrepresenterade i ett sådant register, framför allt etniska minoriteter, säger Alec Jeffreys.
Han skulle föredra ett register som täcker hela befolkningen.
- Vi skulle kunna gå tillbaka till att bara registrera dömda brottslingar. Men då är problemet att vi missar alla förstagångsbrottslingar, säger Alec Jeffreys.
1984 upptäckte Alec Jeffreys att det går att identifiera en människa utifrån hennes DNA. Som så ofta med viktiga upptäckter, hittade Alec Jeffrey DNA-fingeravtrycket av en slump.
Han var egentligen ute efter att hitta DNA-markörer som kunde användas som orienteringsmärken i kartläggningen av den mänskliga arvsmassan.
- Jag hade inte en tanke på kriminalteknik. Men när vi fick fram vår första DNA-fingeravtryck, insåg jag plötsligt att vi hade löst ett helt annat problem. Det var ett enormt spännande ögonblick, säger Alec Jeffreys, som har blivit adlad av drottningen för sin insats.
Inom kort hjälpte han polisen att lösa det första fallet. Två skolflickor hade våldtagits och mördats med tre års mellanrum. Polisen misstänkte en ung man som slutligen erkände ett av morden.
I båda fallen hade polisen hittat sperma på flickornas kroppar. De skickade dessa spår till Alec Jeffrey för DNA-analys, tillsammans med ett blodprov från pojken.
Det visade sig att han var oskyldig till båda morden.
Något år senare hittade polisen den verklige mördaren som kunde bindas till brotten med hjälp av DNA.
- DNA-databasen räddar liv. Den mannen hade utan tvekan dödat igen om polisen inte fått fast honom, säger Alec Jeffreys.
Han menar också att en heltäckande DNA-databas skulle vara ovärderlig vid stora katastrofer som tsunamivågen eller för att till exempel identifiera en människa som blivit påkörd av en bil.
Men en DNA-databas som innehåller hela befolkningen får inte administreras av polisen, enligt Alec Jeffrey. Inte heller ska den vara uppbyggd som dagens DNA-databas.
Bland annat tycker han att DNA-profilen skulle genomgå en kryptering så att ingen kan få fram det ursprungliga numret från den nya koden.
Dessutom skulle det krypterade numret ligga i en databas, det ursprungliga i en annan och länken mellan dem i en tredje.
- Med sådana här extrema säkerhetsåtgärder skulle vi kunna registrera alla, säger Alec Jeffrey.
Men vad händer om ett sådant DNA-register faller i orätta händer?
- Låt oss anta att det hade funnits DNA-profiler under 1930-talet men att man hade funnit DNA-databaser oacceptabla. Skulle det ha stoppat nazisterna från att använda tekniken? Svaret är nej, säger Alex Jeffreys.
- Tekniken finns redan med alla fördelar och risker. Att den går att använda på ett vidrigt sätt är inget argument mot att etablera en databas, en DNA-databas som kan hjälpa oss att fånga kriminella och därmed rädda liv.
Han menar dock att den DNA-profil som tas fram vid konventionella DNA-analyser inte är tillräckligt unik.
- I dag är risken att två människor ska ha exakt samma DNA-profil en på tio trillioner. Vår databas innehåller i dag tre miljoner människor. Gör du tre miljoner sökningar i den får du tio trillioner olika kombinationer. Så det finns möjligheter att fel person identifieras.
I dag jämförs skillnaden på 20 olika ställen i vår arvsmassa. Jeffreys tycker att vi i stället borde analysera 25 eller 26 olika ställen. Då skulle problemet vara löst.
- Det krävs bara en enda felaktig identifiering för att systemet skulle förlora sin trovärdighet, säger Alec Jeffreys.