sarajevo.
Åren av oviss väntan närmar sig ett slut för många anhöriga till tiotusentals namnlösa offer för de jugoslaviska krigen. Med DNA-analys i stor skala finns det hopp att ett flertal av de döda snart får vila i namngivna gravar.
- Vi har sällan goda nyheter, men vi har åtminstone ett budskap om sanningen att ge de anhöriga, säger Ed Huffine.
- Deras kära som har varit försvunna är nästan alltid döda, men av oss får de trots allt visshet och en avslutning, en kropp att begrava och en grav att återvända till.
Ed Huffine, en stillsam amerikan i 40-årsåldern, leder ett av de märkligaste projekten i det internationella fredsarbetet på Balkan: att med DNA-analys para samman tusentals offer för våldet under de jugoslaviska krigen med släktingar och anhöriga. Huffine är chef för DNA-programmet inom den internationella kommissionen för saknade personer (ICMP), en internationell organisation som upprättades på förslag av USA:s dåvarande president Bill Clinton för sju år sedan för att leda sökandet efter de 40.000 som försvann under 1990-talets blodiga Balkankrig, i Bosnien, Kroatien och Kosovo.
Tack vare Ed Huffines DNA-program har nu nästan 1.000 av de cirka 7.400 män, kvinnor och barn som mördades efter erövringen av enklaven Srebrenica i juli 1995 kunnat läggas till vila i en ny gravplats. Fyra var under 18 år, den äldste 75 år. ICMP:s verksamhet finansieras av internationella biståndsorgan där Nederländerna bär den största andelen, men även Sverige bidrar på ett hörn.
ICMP har på några få år byggt upp en av världens mest sofistikerade laboratorieverksamheter för DNA-identifiering i stor skala med mitokondrie-DNA. Fyra specialiserade laboratorier i Sarajevo, Banja Luka, Tuzla och Belgrad utför olika uppgifter i processen. Blodprover från anhöriga samlas in på sju platser runt om i det tidigare Jugoslavien. I databaserna fanns i mitten av september över 46.000 DNA-profiler för anhöriga till mer än 22.000 försvunna, men Ed Huffine tror att det kan behövas mer än 100.000 blodprover för att identifiera ett flertal av offren. Cirka 2.400 offer är redan identifierade, varav fler än 1.000 från Srebrenica.
Det hittas ständigt nya massgravar i Bosnien, Serbien och Kosovo, men många av offren har varit begravda länge och det är sällan mer än skelettet som återstår. Därför måste ICMP använda den mer komplicerade tekniken med mitokondrie-DNA, i motsats till den enklare metoden med kärn-DNA. För att öka säkerheten tar ICMP blodprov från flera anhöriga till varje person som är anmäld som försvunnen. Från offrens kvarlevor sågas ett benprov ur ett lårben.
Ed Huffine och hans kolleger, varav flertalet är från det tidigare Jugoslavien, har utvecklat egna metoder och dataprogram för att snabba på identifieringen. Parningen mellan offren och de efterlevande görs nu nästan helt automatiskt, vilket har bidragit till att kapa kostnaden för varje test till en bråkdel av vad som gällde tidigare.
- Det kommer att upptäckas nya gravar nästa år och om fem eller tio år, säger Ed Huffine. Men om vi bara har familjemedlemmarnas DNA i vår databas så kan vi göra identifieringen mycket snabbt.