Vetenskap

Arktis istäcke smälter rekordsnabbt

Istäcket i Arktis håller just nu på att bli mindre än det har varit på tusentals år – trots att flera veckor av smältperioden återstår.

Grafik: Klicka för att förstora

En påtaglig effekt av den globala uppvärmningen kommer att inträffa i dag eller någon av de allra närmaste dagarna. Då blir istäcket i Norra ishavet ännu mindre till ytan än det var under rekordåret 2007. Och ändå återstår flera veckor till den årliga miniminivån, som brukar inträffa i mitten av september.

Den kraftiga smältningen sommaren 2007 slog världen med häpnad. Förändringen hade gått snabbare än nästan alla datamodeller av klimatet hade kunnat beräkna. Och nu är situationen alltså ännu mer påtaglig.

– Förutom den globala uppvärmningen finns förstärkande faktorer i Arktis som klimatmodellerna inte kan hantera så bra. Det handlar bland annat om att isen blir tunnare och mer rörlig och att vindar och strömmar förändras, säger James Overland.

Han är professor i oceanografi vid USA:s nationella myndighet för atmosfär och oceaner, NOAA, och på University of Washington i Seattle.

Forskarna kan med stor säkerhet säga att den arktiska sommarisens yta har minskat med ungefär en tredjedel sedan slutet av 1970-talet, för så länge finns uppgifter från satelliter. För tiden dessförinnan måste de förlita sig på andra typer av mätningar, såsom borrkärnor från havsbotten och Grönlands stränder.

– Vi tror att sommarisen var ännu mindre för 6 000 år sedan. Då var det varma somrar på grund av förändringar i jordens bana runt solen. Det var en värmeperiod på Svalbard på 1930-talet, men den verkar ha varit lokal, säger James Overland.

Sedan ett par år finns också satelliter som kan se hur tjock isen är. Det finns även äldre observationer av isens tjocklek från ubåtar som tidigare var hemligstämplade men som nu är offentliga. Sådana data antyder att isens volym minskar ännu snabbare än dess omfång.

– Ungefär hälften av den fleråriga isen har försvunnit de senaste tio åren, säger James Overland.

Det nya isfria Arktis kan få konsekvenser för den övriga jordens klimat.

– Det isfria mörka havet fångar in mer solljus än den vita snötäckta isen. Det innebär extra värme som eventuellt kan störa historiska vindmönster och leda till mer extrema väderhändelser på lägre breddgrader.

James Overland utesluter inte att Storbritannien och Sverige paradoxalt nog kan få mer av den sortens somrar som vi precis har upplevt.

– När isen smälter kan vindarna, som i dag mest går från väst till öst, förändras så att de går mer syd–nord och nord–syd. Mer sydliga vindar över Grönland kan störa det normala vindflödet över Atlanten. Det kan innebära att ni i Skandinavien kan få kallare och gråare somrar.

Han understryker att ett sådant samband fortfarande är en kontroversiell fråga bland klimatforskare.

– Man kan inte dra slutsatser på bara en eller ett par kalla somrar. Det här går inte att styrka statistiskt än. Men det skulle vara rimligt. Den globala uppvärmningen innebär inte en jämn fördelning av värmen över hela jorden. Den drabbar olika på olika ställen, säger James Overland.

Ett annat dramatiskt tecken på vad som just nu händer i Arktis är glaciärerna på Svalbard. De dokumenteras av Tyrone Martinsson som är fotograf, fotohistoriker och forskare på Akademin Valand i Göteborg.

För några år sedan gjorde han sin doktorsavhandling om Nils Strindberg, den unge fotograf som följde med på Andrés expedition till Svalbard i slutet av 1800-talet. När han arbetade med avhandlingen upptäckte Tyrone Martinsson en slående skillnad mellan en panoramabild som han själv hade tagit av en glaciär vid Gjøyavatnet och en som Nils Strindberg hade tagit på samma ställe.

– Glaciären har helt enkelt kollapsat. Det var väldigt tydligt.

Det blev upprinnelsen till det projekt som Tyrone Martinsson nu håller på med, finansierat bland annat av Vetenskapsrådet: en stor jämförelse mellan historiska och nutida bilder av nordvästra Svalbards glaciärer.

Han har rest runt och letat i arkiv i Sverige, Norge och England. En vykortssamlare i Tyskland har varit till stor hjälp. Och ett värdefullt fotoalbum fick Tyrone Martinsson av en privatperson som han av en tillfällighet stötte på när han arbetade som guide på Svalbard.

Nu har han hundratals fotografier – det äldsta från 1861. I det historiska materialet finns också teckningar, målningar och skriftliga beskrivningar som går tillbaka ända till 1600-talet.

– Om man lägger ihop alla data får man en tydlig bild. Man kan se hur beskrivningarna från exempelvis Phipps expedition 1773 stämmer med många andra beskrivningar från 1800-talet och även från början av 1900-talet. Men det vi ser i dag stämmer inte alls med dessa beskrivningar. Flertalet glaciärer är helt enkelt på väg att försvinna, konstaterar Tyrone Martinsson.