Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Vetenskap

Även barfotalöpning kan orsaka skador

Foto: Alamy/AP
Är risken för skador mindre vid löpning barfota – eller i barfotaskor – jämfört med i traditionella löparskor? En amerikansk studie lär ge bränsle åt debatten.

Förespråkare för barfotalöpning brukar påpeka att människor gick och sprang barfota långt innan skon uppfanns. De anser att det normala för människan är att vara barfota och att man därigenom kan undvika skador som orsakas av moderna löparskor.

Men läkare som behandlat barfotalöpare vittnar om att dessa inte är skadefria utan att de drabbas av andra sorts skador än de som springer med skor, skriver New York Times.

Röntgenläkaren Douglas Brown i delstaten Utah är en av dem som tyckt sig se ett ökat antal skador hos barfotalöpare. Han försökte hitta vetenskapliga rön som visade om det fanns ett samband mellan barfotalöpning och de skador han behandlade. Men han hittade inga sådana studier.

Tillsammans med bland andra Sarah Ridge, professor i träningsvetenskap vid Provouniversitetet i Utah, genomförde han en studie på området.

Alla frivilliga som deltog i studien var skadefria när den inleddes, enligt röntgenbilder. Det rörde sig om 36 erfarna löpare som fram till dess sprungit 24–48 kilometer i veckan med vanliga löparskor på fötterna.

Deltagarna delades slumpmässigt in i två grupper. Den ena gruppen fick fortsätta springa med sina vanliga skor, den andra med barfotaskor. De senare skulle trappa upp användningen av de nya skorna. Första veckan skulle de ha på sig skorna i högst 1,6 kilometer, andra veckan 3,2 kilometer och tredje veckan 4,8 kilometer. Efter det kunde de springa hur långt de ville. Det är nämligen den upptrappning som en av de större tillverkarna av barfotaskor rekommenderar.

Efter tio veckor röntgades båda gruppernas underben och fötter på nytt. Det fanns inga tecken på skador underbenet, som till exempel på achillessenan, hos någon av löparna. Däremot visade mer än hälften av löparna med barfotaskor tidiga tecken på benskador i fötterna, närmare bestämt benmärgsödem. Dessa yttrar sig i onormala vätskeansamlingar, liknande de som uppstår vid blåmärken. Röntgenläkarna graderade ödem på en skala 0–4 där 0 stod för inget ödem och 1 stod för en mindre benskada. Den senare nivån hamnar man på bara man rör på sig och använder fötterna – den anses hälsosam och ett tecken på att benet svarar på träningen och växer sig starkare.

I den grupp där testpersonerna använde vanliga löparskor låg de flesta på nivå 1. Men i gruppen som använde barfotaskor hade löparna ödem som minst graderades till nivå 2 vilket indikerar "tidig benskada", enligt Sarah Ridge. Tre i gruppen hade ödem på nivå 3, alltså vad forskarna kallar för "verklig benskada". Hos två löpare hade skelettet blivit så utmattat att de drabbats av stressfrakturer, alltså ödem av fjärde graden – den ena i hälen, den andra i mellanfoten.

Nästan alla i gruppen som använde barfotaskor sprang spontant färre kilometer i slutet av tioveckorsperioden än vad de hade gjort från början.

– Det berodde förmodligen på att deras fötter värkte, säger Sarah Ridge till New York Times.

De två kontrollgrupperna bestod endast av 36 personer och man bör därför vara försiktig med att generalisera resultaten. Alla som väljer att springa med barfotaskor kommer inte att skada sig påpekar Sarah Ridge.

– Men jag skulle rekommendera alla som vill prova att ta det extremt försiktigt under en övergångsperiod, säger hon.