Platoniska förhållanden är inte unika för oss människor. Även hos babianer tycks hannar och honor ingå partnerskap utan sex. Honorna har stora fördelar av sådana relationer. Men det är ett mysterium vad hannarna vinner på dem.
Rönen, som publiceras i tidskriften Behavioral Sociobiology and Ecology, bygger på en mångårig studie av flera babianflockar i nationalparken Amboseli i södra Kenya.
Det är känt sedan tidigare att vissa hannar och honor hos några arter av primater ofta knyter starka vänskapsband. Förutom hos babianer har fenomenet konstaterats bland annat hos makaker. Hannen och honan tillbringar mycket tid tillsammans och verkar vara vad vi människor skulle kalla bästisar.
Däremot verkar de sällan ha sex. Det innebär inte att honorna inte får ungar. De parar sig friskt med många hannar när de är brunstiga. Det har däremot varit oklart vilka som är ungarnas fäder.
För att få svar på frågan gjordes genetiska tester på 183 av babianerna i Amboseli, inklusive 23 små ungar vars mammor hade manliga vänskapspartners.
Det visade sig att de manliga vännerna faktiskt var fäder till ungarna i hälften av fallen. Det förklarar deras vänskapsband med honorna. Det antyder också, med tanke på att honorna haft sex med andra hannar, att hannarna är kapabla att omedelbart känna igen sin egen avkomma — något människopappor inte kan.
Men ännu mer överraskande var att den andra hälften av ungarna hade andra fäder än mammornas manliga vänner. Av allt att döma — vilket bekräftas av forskarnas observationer — har mammorna aldrig haft sex med dem. Det rör sig med andra ord om äkta platoniska förhållanden.
Intressant nog bryr sig hannarna ändå om ungarna. För honorna är det givetvis fördelaktigt med sådana beskyddare.
Frågan är vad hannarna vinner på det hela? De ägnar mycket tid åt mammorna och deras bebisar men får aldrig själva chansen att sprida sina gener.
En hypotes är att de annonserar till andra honor vilka prima fäder och beskyddare de är, men detta finns det ännu inget bevis för. Tills vidare är beteendet ett mysterium.