Sammanlagt stod barnarbetet i Storbritannien för hela 15 procent av Storbritanniens totala arbetskraft i början av 1800-talet, skriver den brittiska tidningen The Independent och hänvisar till en av de mest detaljerade statistiska analyser som gjorts av denna period.
Den ekonomiskhistoriska forskningen är genomförd av Oxfordprofessorn Jane Humphries, och enligt hennes beräkningar var barnarbete mycket vanligare och ekonomiskt mycket viktigare än vad som tidigare framkommit.
I början av 1800-talet arbetade cirka en miljon barn i England, varav 350.000 var i åldern 7–10 år gamla. Jane Humphries forskning, som just publicerats av Cambridge University Press, väntas förändra den akademiska världens förståelse för denna viktiga period i brittisk historia, som också sammanfaller med landets ekonomiska och imperialistiska inflytande.
Orsakerna till mängden barnarbetare från slutet av 1700-talet och genom hela 1800-talet är flera. En är att de tidiga fabriksägarna, som etablerade sig nära snabbrinnande floder för energins skull, fann snabbt att den lokala arbetsmarknaden var begränsad och att de vuxna lantarbetare som fanns till hand inte var tillräckligt lämpliga. Flertalet fabriksägare valde i stället tidigt att skapa en ny arbetsstyrka som bestod av barn.
– Fabriksägarna var ute efter en billig, formbar och snabblärd arbetsstyrka och fann dessa egenskaper hos barnen, säger Jane Humphries till The Independent.
För första gången så kan den ekonomiska forskningen också visa den exakta omfattningen, om hur mycket utnyttjandet av barn på fabrikerna ökade under den här tiden.
Av tioåriga pojkar från arbetarklassen så arbetade cirka 35 procent, sett över hela 1700-talet, men under perioden 1791–1820 då den storskaliga industrialiseringen inleddes, steg denna siffra till 55 procent, för att senare öka till 60 procent.
Antalet åttaåringar i arbete var också anmärkningsvärt stor. Under 1791–1820 så var cirka 30 procent av alla åttaåringar, som tillhörde arbetarklassen, i arbete, de flesta med långa arbetsdagar och med endast lediga söndagar.
Under samma tid så sjönk också den genomsnittliga åldern då arbetarklassens barn påbörjade ett arbete, 11,5 år före 1791 till 10 år under perioden 1791–1820.
De nya rönen visar vidare vilken utsträckning just Storbritanniens industriella revolution – den första i världen – från start var beroende av barnarbete och rent barnslaveri. Många av de anställda barnen fick inte ens lön, utan utfodrades bara och fick bo i sovsalar nära fabrikerna eller gruvorna. Och redan på 1790-talet fanns tiotusentals sådana obetalda barnarbetare.
Uppgifterna i Jane Humphries statistiska analys bygger på stora mängder av data och uppgifter från 600 självbiografier, som tillsammans också ger en bild av hur den industriella revolutionen innebar en genomgripande förändring i den brittiska kulturen och sättet att leva.
Med industrialiseringen tilläts unga människor att gifta sig tidigare, vilket ledde till större familjer och snabb befolkningstillväxt och en kraftig minskning av andelen kvinnor i arbetskraften. I och med industriella revolutionen och tillsammans med en rad andra faktorer som krig, imperialism, arbetskraftens rörlighet så ökade också antalet ensamstående föräldrar. I början av 1800-talet övergav cirka 18 procent av alla fäder sina familjer. Många andra män dog i olyckor, epidemier och krig, vilket ledde till att antalet ensamstående föräldrar ökade dramatiskt.
– Den här processen ledde förstås till att än fler mammor skickade sina barn för att arbeta, säger Jane Humphries.