Allvarliga biverkningar överväger nyttan av de antipsykotiska läkemedel som ges till äldre dementa. Det visar en rad stora studier entydigt. Ändå används medlen rutinmässigt i Sverige.
Redan 2003 och 2004 slog Läkemedelsverket i Sverige larm om att de antipsykotiska läkemedlen ökar risken för gamla dementa att dö eller drabbas av stroke.
Trots det ökar försäljningen av läkemedlen i Sverige. Vanligast är Risperdal. Zyprexa klättrar snabbast på topplistan. Läkemedelsverket har inte godkänt Zyprexa mot demensproblem. Risken för till exempel stroke och död är för stor.
Forskningen visar entydiga resultat: Äldre som lider av demens bör inte ta antipsykosläkemedel mot aggressivitet och vanföreställningar. De riskerar att dö eller drabbas av svåra biverkningar.
Kanadensiska forskaren Paula Rochon visade i våras att äldre som får medicinerna löper tre till fyra gånger högre risk att dö eller skadas. De vanligaste skadorna är höftfrakturer, benbrott och stroke.
- De här medicinerna ska inte användas rutinmässigt till äldre. Jag blev själv förskräckt över hur många olika skador och biverkningar vi såg i studien, säger Paula Rochon, som är professor vid Toronto-universitetet.
Det är högst tveksamt om de antipsykotiska medlen över huvud taget gör någon nytta hos de dementa. Forskarnas slutsats är den samma i en lång rad studier: De många biverkningarna överväger nyttan av medicinerna. Den amerikanske forskaren Lon Schneider har tittat på medicinerna Zyprexa, Risperdal och Seroquel.
Tillståndet förbättrades hos bara mellan en fjärdel och en tredjedel av deltagarna. Hos en klar majoritet gjorde medicinerna alltså ingen nytta alls.
- Läkemedlen är inte särskilt effektiva. Det är bara en liten grupp dementa som kan ha nytta av dem, säger Lon Schneider, som är professor vid Southern California-universitetet i USA.
Han får medhåll från Yngve Gustafson, som är professor i geriatrik vid Umeå universitet:
- Medicinerna ska ges som sista utväg under kortast tänkbara tid i akuta skeenden när patienten är till fara för sig själv eller annan, säger Yngve Gustafson.
I en brittisk studie undersökte forskaren Clive Ballard vad som händer med patienten om medicinen tas bort. Patienterna blev inte sämre, vilket tyder på att de inte behöver medicinen.
- Efter tre månader såg vi bara biverkningar och ökad risk för död, stroke och försämrade kognitiva förmågor. Språket försämras särskilt. Det är direkt olämpligt att använda dem längre, säger Clive Ballard, som är professor vid King's College i London.