Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Därför kan tippade vinnare bli förlorare

Trots att alla mätningar visade på klar seger för Hillary Clinton vann Donald Trump det amerikanska presidentvalet.

När opinionsundersökningarna inför det brittiska parlamentsvalet förra året också misslyckades helt med att förutsäga valutgången var orsaken bara dåligt urval, visar en omfattande utredning.

– Hillary Clinton leder ju enligt mätningarna. Om hon inte vinner är det en stor katastrof för opinionsundersökningarna, sa Patrick Sturgis, professor i forskningsmetodik vid universitetet i Southampton i Storbritannien till DN i måndags, dagen före det amerikanska presidentvalet.

Segern såg ut att vara i stort sett klar för Hillary Clinton. Dataforskaren Sam Wang från Princetonuniversitet, av tidskriften Wired utsedd till den nya kungen av presidentvalsförutsägelser, skrev på Twitter redan i mitten av oktober att allt var över och att han skulle äta upp en insekt om Donald Trump fick 240 av de 270 elektorsröster som behövs för att vinna valet.

Tidningarna Huffington Posts och New York Times opinionsmodeller gav Hillary Clinton 98 respektive 85 procents chans att vinna valet. När USA:s mest kände valstatistiker Nate Silver, som förutspådde resultatet i 49 av 50 delstater vid presidentvalet 2008 och i alla 50 stater i valet 2012, bara gav Clinton 65 procents vinstchans mot Trumps 35 procent blev han kritiserad i Huffington Post för att överdriva stödet för Trump.

Men ändå blev Donald Trump vald till USA:s 45:e president.

 

Enligt opinionsundersökningarna skulle det bli mycket jämnt mellan Labour och Tories. Men sedan fick Tories egen majoritet.

 

Situationen liknar den vid valet till parlamentet i Storbritannien i maj 2015.

– Enligt opinionsundersökningarna skulle det bli mycket jämnt mellan Labour och Tories, och alla diskussioner före valet handlade om möjliga koalitioner och dödlägen i parlamentet. Men sedan fick Tories egen majoritet, säger Patrick Sturgis.

Bara tolv timmar efter att vallokalerna hade stängts blev han utsedd till ordförande för en oberoende utredning om vad som hade gått fel, finansierad av organisationerna British Polling Council och Market Research Society.

Det fanns många teorier om varför mätningarna hade varit så missvisande. Människor som redan hade poströstat kanske angav ett annat parti i opinionsmätningen än det de verkligen hade röstat på. Brittiska medborgare bosatta utomlands, och som därför inte fångades upp av opinionsmätarna, kanske var mer benägna att rösta konservativt än väljarna hemma. Många som deltog i opinionsmätningarna kanske inte hade registrerat sig för att rösta. Frågorna i undersökningarna kanske var formulerade otydligt eller ledande. Väljare kunde ha ändrat sig i sista stund. Eller kanske ljög de medvetet: så kallade ”shy Tories”, blyga konservativa, ville kanske inte medge att de tänkte rösta på Torypartiet. Opinionsinstitutens korrigeringar kanske missade att ta hänsyn till så kallade ”lazy Labours”, lata Labouranhängare som inte brydde sig om att rösta i valet. Eller också kanske resultatet påverkades av om undersökningen gjordes per telefon eller via webben.

– Vi lade mycket tid på att gå igenom allt material, och kunde avfärda alla förklaringarna. Ingen av dem hade mer än minimal påverkan på opinionsmätningarnas resultat, säger Patrick Sturgis.

Det fanns bara en orsak till att resultaten blev så felaktiga.

– Urvalen var inte representativa. Metoderna som opinionsinstituten använde ledde helt enkelt till att det fanns för många Labouranhängare i grupperna som fick svara på undersökningarna. Och korrigeringarna som gjordes var inte tillräckliga, säger Patrick Sturgis.

De brittiska instituten använder olika sätt att rekrytera människor till sina undersökningar: de kan ringa slumpmässigt valda telefonnummer, hitta deltagare via webbsidor eller register av mejladresser, erbjuda människor att anmäla sig själva och liknande.

Varför det ger en övervikt av Labourväljare är svårt att säga, menar Patrick Sturgis.

– Vi vet att de som svarar på opinionsundersökningar brukar vara mer intresserade av politik än genomsnittet, och några har pekat på att det skulle vara orsaken. Men det låter inte så rimligt att Labouranhängare skulle vara mer politiskt intresserade än konservativa väljare, säger han.

Utredarna avstod avsiktligt från att spekulera om orsakerna till det sneda urvalet eftersom de inte fann några direkta belägg för vad de kunde vara.

– Det är egentligen överraskande att alla opinionsmätarna hamnade fel på samma sätt, och även justerade resultaten i samma riktning, säger han.

Utredningens slutrapport kom tre månader före folkomröstningen om Brexit, alltså om ifall Storbritannien skulle lämna EU. Även den blev en överraskning. Opinionsmätningarna verkade visa på att majoriteten tänkte rösta för att stanna i unionen men valresultatet blev det motsatta.

– Där var det mycket svårare att göra bra förutsägelser, eftersom de olika ståndpunkterna skar tvärs igenom partilinjerna, säger Patrick Sturgis.

Mätningarna var heller inte så entydiga inför omröstningen, säger han.

– Telefonundersökningarna visade på en majoritet för stannasidan, men webbundersökningarna sa att det skulle bli mycket jämnt. Några av dem visade faktiskt nästan rätt, säger Patrick Sturgis.

I rapporten presenterar han och hans medarbetare ett antal riktlinjer för hur undersökningar ska göras bättre.

– Men vi kan inte helt skydda oss från stora misstag. Det händer mycket oftare än vad folk inser. Du kan vara helt fel ute i en undersökning och ändå få ett slutresultat som överensstämmer med valresultatet. Då tenderar vi ju att tro att undersökningen är bättre än den är, säger Patrick Sturgis.

 

Skillnaden mellan Clinton och Trump verkar vara bara drygt en procentenhet i Florida och Pennsylvania. Det är omöjligt att få sådan precision med en opinionsundersökning.

 

Opinionsundersökningarna inför det amerikanska presidentvalet var inte så långt ifrån det verkliga valresultatet. Men som läsare kanske vi ändå upplever att de hade fullständigt fel eftersom de pekade ut fel person som vinnare, menar Dan Hedlin, professor i statistik vid Stockholms universitet.

– Skillnaden mellan Clinton och Trump verkar vara bara drygt en procentenhet i Florida och Pennsylvania. Det är omöjligt att få sådan precision med en opinionsundersökning att så små skillnader kan mätas, säger han.

Ett annat problem han ser är att undersökningarna blir sämre när de måste vara mycket billigare och snabbare än till exempel de partisympatiundersökningar som Statistiska centralbyrån SCB gör två gånger om året.

– Nu efterfrågas resultat samma kväll. SCB kan ta veckor på sig för att få in sitt stora slumpmässigt dragna urval där alla ska intervjuas per telefon, säger Dan Hedlin.

Bara som spekulation kan man tänka sig att många SD-väljare inte vill ställa upp när SCB ringer, eftersom det är en myndighet och därför en del av etablissemanget.

Det diskuteras ofta om svenska opinionsundersökningar verkligen visar rätt för stödet för Sverigedemokraterna.

– Bara som spekulation kan man tänka sig att många SD-väljare inte vill ställa upp när SCB ringer, eftersom det är en myndighet och därför en del av etablissemanget. Å andra sidan kan de får för höga siffror i internetpaneler, eftersom många av partiets väljare är aktiva på internet, säger Dan Hedlin.

Mikaela Järnbert på SCB:s avdelning för demokratistatistik bekräftar att det är mycket större bortfall nu än när undersökningarna började på 1970-talet.

– Eftersom vi frågar vad personerna röstade på i senaste riksdagsvalet kan vi se att vi får in färre Sverigedemokrater bland de svarande. Våra skattningsmetoder justerar för sådant, säger hon.

Dan Hedlin har funderat en del på varför vi är så intresserade av opinionsundersökningar.

– Det är lite samma sak som att följa fotbollsresultaten i Engelska ligan. Egentligen spelar det ju ingen roll om någon leder med två poäng nu. Det viktigaste är ju vem som vinner i juni. Men det är ju mycket roligare att följa det hela tiden.

Foto:

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.