De senaste 150 åren har Darwins idé om evolutionen bekräftats och finslipats i tusentals experiment och observationer. Under Darwinåret anordnar museer ambitiösa utställningar. Charles Darwins viktigaste böcker ges ut i nya upplagor på svenska. Hans hem i byn Downe utanför London öppnas för allmänheten igen efter en stor renovering. DN presenterar en serie i två delar.
Charles Darwin hade knappt några minnen av sin mor, som dog när han var åtta år. Desto större betydelse verkar fadern ha haft.
Robert Darwin var en jättelik man: bredaxlad, 1,90 meter lång och 150 kilo tung. Han var en framgångsrik läkare med stor patientkrets och höga inkomster. Han verkar ha haft en fenomenal förmåga att förstå sig på sina patienters sanna lidanden, som ofta var av psykologisk natur. På många områden var han före sin tid - bland annat tog han helt avstånd från bruket av åderlåtning, som då var mycket vanligt men ofta tog död på patienterna och sällan hjälpte någon.
Charles Darwin beskriver sig själv som ett dagdrömmande och ganska snällt barn, mest intresserad av att meta och vandra omkring i naturen.
Skolan betraktade han som "totalt värdelös". Den gick framför allt ut på att plugga in latinska och grekiska verk utantill.
Den plikttrogne Charles lärde sig verserna, men glömde bort dem inom två dagar.
Han slutade skolan lite i förtid som en högst medelmåttig elev. En gång ska hans annars så godmodige far ha fått ett utbrott och sagt: "Det enda du bryr dig om är jakt, hundar och råttfångst, och du kommer att bli en skam för dig själv och din familj."
Studenttiden
I stället skickade fadern den då sextonårige Charles till Edinburgh för att läsa medicin. Det gick inget vidare. Visserligen tyckte han det var intressant att besöka sjuka människor och försöka lista ut deras diagnoser. Men han fann föreläsningarna vara "outhärdligt tråkiga". Och efter att ha bevittnat två operationer (som vanligt vid denna tid utan bedövning) hade han fått nog av läkarjobbet.
Efter två år började Robert Darwin allvarligt oroa sig för att sonen skulle "glida in i en drönaraktig tillvaro med jakt som enda intresse, vilket då verkade mycket sannolikt".
Charles skickades i stället till Cambridge för att utbilda sig till präst. Det gick inte heller så bra. Han var mer intresserad av att rida, jaga och spela kort. Men i Cambridge blev han också god vän med flera äldre och riktigt framstående naturforskare. Och här började han på allvar studera geologi.
Med dagens glasögon brukar vi betrakta Charles Darwin och hans bok "Om arternas ursprung" som det stora genombrottet - gränsen mellan en äldre, dogmatiskt religiös syn på världen och en nyare, vetenskapligt baserad.
Men den gränsen skulle lika gärna kunna dras vid geologen Charles Lyell och hans bok "Principles of Geology". Man kan säga att Lyell gjorde minst halva jobbet. Charles Darwins teori om evolutionen grundar sig till mycket stor del på Lyells slutsatser om hur olika berglager ansamlas under årmiljonernas lopp.
"Beagle"-resan
När Charles Darwin var 22 år gammal fick han erbjudande att följa med på en seglats jorden runt med skeppet "Beagle". Han skulle arbeta som oavlönad naturforskare och intellektuellt sällskap åt kaptenen. Pappa Robert skickade med ett rejält underhåll, tillräckligt för att Charles skulle hålla sig med egen betjänt på resan.
Resan tog fem år, och den nyutkomna första delen av Charles Lyells "Principles of Geology" var ett ständigt ressällskap. I sin bok "Resa kring jorden" gör Charles Darwin många jämförelser med Lyells bok, när han berättar om landskap som han ser och bergstoppar som han bestiger.
Än i dag är "Resa kring jorden" en fascinerande redogörelse om natur och människor i avlägsna länder - helt i klass med riktigt bra filmer på Discovery, National Geographic eller BBC. Och man kan bara föreställa sig vilket oerhört intryck som resedagboken måste ha gjort på de mindre blaserade 1800-talsmänniskorna.
Den första versionen av dagboken skickades hem och trycktes under resans gång. Så när den 27-årige Charles mönstrade av från "Beagle" och bosatte sig i London var han redan en stor kändis i naturvetenskapliga kretsar.
Han blev genast kompis med Charles Lyell och umgicks också med andra ledande intellektuella i huvudstaden.
Livet på Down
Som trettioåring gifte sig Charles Darwin med sin kusin Emma. De försökte bo i London ett tag men bestämde sig snart för att flytta ut till landsorten. Pappa Robert betalade för ett hus i Down, som ligger någon halvtimme utanför London med dagens pendeltåg. Det var visserligen fult men stort och funktionellt för en växande barnfamilj.
Här byggde Charles upp en egen liten värld, som han lämnade ytterst sällan och motvilligt. Enligt egen utsago led han av kronisk sjukdom. Det kan ha varit Chagas sjukdom, orsakad av insektsbett under världsomseglingen, men det kan också ha funnits inslag av psykiskt betingad svaghet.
På egendomen fanns ett litet lantbruk och två anställda trädgårdsmästare. Där fanns också en köksträdgård, duvslag och växthus.
Både duvorna och köksträdgården hade stor betydelse för Darwins tankar om evolutionen. Han lärde sig massor om avel och växtförädling. Hans sällsynta resor till London gick ofta till en duvmarknad vid tågstationen London Bridge. Där umgicks han med medlemmar i en duvförening; ofta män från betydligt lägre klasser än hans egen, men med stora kunskaper om hur olika egenskaper kan korsas fram.
Genombrottet
Det tog tjugo år från det att Charles Darwin först fick sin idé om arternas uppkomst till att han publicerade den.
Den långa väntetiden berodde bland annat på att teorin var så ny och omvälvande. Darwin förutspådde - med all rätt - att många människor, inte minst inom kyrkan, skulle bli ytterst provocerade.
Han lade därför ner mycket arbete på att verkligen tänka igenom sin teori, att fylla i sina kunskapsluckor och bemöta varje tänkbart motargument. Antagligen skulle han ha fortsatt med dessa förberedelser ännu många år, om inte något hade hänt:
En vacker dag kom ett brev på posten från den unge naturforskaren Alfred Russel Wallace. I brevet frågade Wallace om Charles Darwin ville läsa igenom det bifogade manuskriptet, och lämna det vidare för publicering om det var tillräckligt bra.
Och visst var manuskriptet "tillräckligt bra"! Slutsatserna om arternas ursprung var identiska med Darwins egna. Skulle han nu bli snuvad på sin banbrytande idé, bara för att han hade hållit på den så länge?
Det slutade med att Wallace och Darwin publicerade varsin artikel, sida vid sida, i en vetenskaplig tidskrift år 1858. Artiklarna väckte inte särskilt mycket uppmärksamhet.
Men påföljande år gav Darwin ut "The Origin of Species" som bok. Första upplagan sålde slut på en dag. Förlaget fick trycka tiotusentals nya böcker, och verket blev snart översatt till alla tänkbara språk.
Den diskussion som då bröt ut har inte slutat än, trots att Darwins slutsatser har bekräftats med tusentals alltmer förfinade experiment och iakttagelser.
Ålderdomen
Charles Darwin skrev flera böcker under sina sista år i livet. Bland annat skrev han om människans ursprung, om det evolutionära ursprunget till människans känslor och minspel, om samspelet mellan orkidéer och insekter och om daggmaskarnas inverkan på jordmån och landskap. Han dog 1882, 73 år gammal. Enligt sin egen önskan skulle han få en diskret begravning hemma i Down. Så blev det inte. Han begravdes med pompa och ståt i Westminster Abbey mitt i London.