Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

De vill sända ut signaler i rymden

Foto: Image Source/Bjoern Holland

Forskarna som söker efter radiosignaler från intelligent liv i universum vill nu aktivt börja sända budskap till främmande civilisationer. Men kritiker varnar för att vi inte vet vilka faror vi utsätter oss och kommande generationer för.

– Vi hade inte en chans att veta att människorna hade utvecklats förrän varelserna själva uppfann radion. Och då var det redan för sent! Deras första sändningar sprids redan, oåterkalleligt, genom en dödlig galax. Om det finns några jagare i den här delen av rymden är ­människorna redan förlorade!

I science fiction-författaren och astrofysikern David Brins novell ”Lungfish” diskuterar en grupp maskiner vad de ska göra. Männi­skornas rymdteknologi har blivit så avancerad att de kan resa runt bland de närmaste planeterna och snart ta sig utanför solsystemet. Maskinerna, som är utsända från olika intelligenta civilisationer i galaxen för att bevaka jorden, är oense. Ska de varna mänskligheten för farorna som väntar? Ska de skicka budskapet hem till sina egna ursprungsplaneter?

Maskinerna är överlevare från ett fruktansvärt krig miljontals år tidigare, och ingen av dem vet vad som har hänt i resten av galaxen sedan dess. Novellen handlar om ett obegripligt faktum som många har grubblat över: det är oroväckande tyst ute i rymden.

Varför ser vi inga tecken på andra civilisationer? Inga radiosignaler har fångats in, trots att forskare aktivt har letat efter sådana sedan 1960-talet. Vi har inte heller sett några ljussignaler, och det finns inga tecken på att vår planet någonsin har fått besök av intelligenta rymdvarelser.

– Det är väldigt tyst därute. Förmodligen för tyst. Det är i alla fall mycket, mycket tystare än vi hade väntat oss, säger David Brin.

David Brin. Foto: Cheryl Brigham

Att vi skulle vara de enda intelligenta varelserna i det universum vi kan se är svårt att tro. Solen är en ganska ung stjärna, och bara i vår galax finns det miljardtals stjärnor som är flera miljarder år äldre. En del av dem borde ha planeter som påminner om jorden, och på en del av dem borde intelligent liv ha kunnat utvecklas. Det borde alltså finnas intelligenta civilisationer som är mycket äldre än vår och som borde ha hittat sätt att resa mellan stjärnor och solsystem och kolonisera andra planeter.

– Det kan finnas intelligent liv. Men om alla andra civilisationer gör som vi och bara lyssnar ut i rymden kommer vi aldrig att få kontakt. Om vi blir mer aktiva kan vi hitta varandra, säger Douglas Vakoch vid Seti-institutet, Search for extraterrestrial intelligence (sökandet efter utomjordisk intelligens), i USA.

Han och hans kolleger vill därför börja använda sina radioteleskop till att skicka ut meddelanden till resten av galaxen och tala om att vi är här.

– Etikettsreglerna i universum kanske säger att det är den yngre civilisationen som ska ta initiativet till ett samtal, säger Douglas Vakoch.

David Brin är mycket kritisk till planerna.

– Ska vi, den yngsta och minst utvecklade civilisationen, vråla rätt ut i rymden: ”Hoho, hallå, här är vi, titta på oss!”?

Från vår egen historia vet vi att när människor från olika världar mötts har det alltid slutat illa för det minst avancerade samhället, även när avsikterna har varit de bästa.

– Jag påstår inte att utomjordingarna skulle vara som Cortés och Pizarro, som erövrade Mexiko och Peru. Men vi måste diskutera detta mer, säger David Brin.

Douglas Vakoch.

Fysikern Stephen Hawking är en av dem som har varnat för vad som kan hända om vi lockar till oss varelser från andra planeter. Han ser bara död och förintelse för mänskligheten om det skulle inträffa.

– Det är nog överdrivet. Men en möjlig slutsats att dra är att de mer avancerade civilisationerna där ute kanske är tysta för att de vet något som vi inte vet. De kan ha anledning att avstå från att ta kontakt, säger David Brin.

En annan fråga är vilket budskap vi skulle sända iväg.

– Vi börjar med något enkelt som andra intelligenta varelser också måste känna till, som enkel matematik. Om de är forskare vet de att två plus två är fyra och säkert mer avancerade saker, som grundämnena och det periodiska systemet. Men vi vill också gå vidare och skicka det som är unikt för oss, som vad vi uppfattar som vackert, säger Douglas Vakoch.

Hans kollega Seth Shostak vill gå ännu längre.

– Vi bör skicka hela internet. Då får de ett överflöd av skriven text så att det blir lättare för dem att tolka den. Precis som hieroglyferna. Vi hade Rosettastenen, men framför allt var det den stora mängden av hieroglyfer som gjorde att vi kunde tyda dem.

David Brin tror att det vore ett ödesdigert misstag.

– Vi vet inte om altruism är en vanlig egenskap i universum. Om utomjordingarna inte är altruistiska kan de förmodligen ändå gå med på att förhandla. Men det enda vi skulle kunna erbjuda dem i utbyte mot något i en förhandling är information. Och nu vill Seti skicka iväg hela internet alldeles gratis! Vad skulle vi då ha kvar att förhandla med? säger han.

Radioteleskopet Arecibo i Puerto Rico har samlat in stora mängder data. Foto: Alamy

Följderna av att göra oss synligare i universum skulle kunna drabba både oss och våra barn och barnbarn, långt in i framtiden, menar David Brin.

– Jag har ägnat hela mitt liv åt att studera den andre, både som astronom, vid Seti och som science fiction-författare, och har utforskat både positiva och negativa konsekvenser av detta. Jag säger inte att utomjordingar är onda. Men kanske borde vi prata igenom detta mer innan vi går vidare, säger han.

Men enligt Douglas Vakoch är vi redan synliga.

– Faran för en invasion av utomjordingar skulle inte öka. En civilisation som kan färdas mellan stjärnor kan redan nu fånga upp radio, tv, ljus och radarsignaler som läcker ut från vår planet på hundratals ljusårs avstånd.

David Brin köper inte det argumentet.

– Det är inte bara teknologiskt felaktigt utan också ologiskt. Om utomjordingarna redan vet om att vi finns här, varför är Seti-forskarna så angelägna om att göra signalen en miljon gånger starkare?

I novellen ”Lungfish” hittar rymdforskaren Ursula rester av urgamla farkoster och varelser från andra planeter i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Hon börjar förstå att ett våldsamt krig har rasat där ute, och att dinosaurierna måste ha dött ut för att en stor bit av en rymdsond slungades iväg från striderna och träffade jorden. Hon ser plötsligt mänskligheten som lungfiskar som försöker komma upp på land när jorden redan tagits i besittning av andra.

”Vad finns det för möjligheter för en fisk som bestämmer sig för att lämna havet, miljarder år för sent?” frågar hon sig.

Douglas Vakoch är inte säker på att intelligent liv finns någon annanstans än på jorden. Men om det finns vill han få kontakt.

– Jag vill bara veta om det finns andra civilisationer där ute, och om vi kan förstå dem. När vi möter andra får vi nya perspektiv på oss själva. Vi kan få veta om matematiken och naturvetenskapen är något universellt, eller beroende av vår kultur. Det blir som att hålla upp en stor spegel där vi kan se oss själva.

Fakta.

Seti, Search for extraterrestrial intelligence, är ett sammanfattande namn för forskningsprojekt som söker efter intelligent liv i universum.

Seti-forskning bedrivs bland annat vid Harvarduniversitetet, universitetet i Berkeley och Seti-institutet i USA.

Forskarna söker bland annat efter radiosignaler och ljussignaler som måste ha skickats ut med avancerad teknisk utrustning av intelligenta varelser på andra planeter.

Seti@home är en skärmsläckare, lanserad av universitetet i Berkeley för att få hjälp att analysera de stora mängder data som samlats in av radioteleskopet Arecibo i Puerto Rico. Skärmsläckaren sätter i gång när datorer inte används till annat, och har installerats på flera miljoner datorer runt om i världen.

Active Seti, eller Meti (Messaging to extraterrestial intelligence, skicka budskap till utomjordisk intelligens) innebär att inte bara lyssna efter signaler från andra världar utan aktivt skicka ut meddelanden i rymden.

Den 13 februari hölls en debatt om Meti mellan bland andra Douglas Vakoch, Seth Shostak och David Brin vid den stora vetenskapskonferensen AAAS i San José i Kalifornien.

Meddelanden som redan skickats ut i rymden

1972-1973

Rymdsonderna Pioneer 10 och 11 som sköts upp 1972 och 1973 har var sin metallplatta ombord som visar hur människor ser ut och var i solsystemet vi finns.

1974

Från radioteleskopet Arecibo i Puerto Rico skickades 1974 ett tre minuter långt meddelande mot stjärnhopen M13, 25 000 ljusår bort.

1977

På sonderna Voyager, som skickades iväg 1977, finns gyllene lp-skivor med ljud och bilder från jorden.

2010-talet?

Douglas Vakoch och hans kolleger vid Seti-institutet i USA vill börja använda sina radioteleskop till att skicka ut meddelanden till resten av galaxen och tala om att vi är här. Både ”enkel matematik” och ”hela internet” finns med i diskussionerna om vilket budskap som skulle sändas iväg.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.