I sällskapsrummet på Løvåsens sjukhem i Bergen står teven på utan ljud. Från stereon dånar i stället "Han er min sang og min glede". De tio damerna som sitter i rummet sjunger med i refrängen.
- Har ni det bra? ropar läkaren Kjell Krüger.
- Ja, det har vi, svarar kvinnorna och ler mot sin doktor.
På Løvåsens sjukhem får de dementa antipsykosläkemedel bara när inget annat hjälper.
- Vi fokuserar på att minska användningen av medicinerna, säger Kjell Krüger, som är överläkare på sjukhemmet.
För ett par år sedan deltog Løvåsen i en studie där forskarna ville se vad som händer om man tar bort de antipsykotiska läkemedlen till de dementa.
- Vi var redan bekymrade över mängden läkemedel som ges till de gamla. Vi ville verkligen vara med i den här studien, säger Kjell Krüger.
I studien lottades 55 dementa äldre kvinnor och män i Bergen och Oslo till två grupper. Den ena gruppen fortsatte att ta sina mediciner och den andra gruppen fick placebo (sockerpiller). Varken läkarna eller patienterna visste vilka som var med i de olika grupperna.
Studien visar att hälsotillståndet hos två av tre dementa förblev oförändrat när medicinen togs bort. En tidigare brittisk studie med dubbelt så många deltagare hade redan visat liknande resultat.
- Det betyder att patienterna inte behöver medicinerna. Tvärtom såg vi att många blev bättre när medicinen togs bort. Särskilt de som lidit av oro och depression, säger Sabine Ruths, professor i folkhälsa vid Bergens universitet och en av forskarna bakom den norska studien.
Flera som hade fått sockerpiller i studien klarade sig också i fortsättningen utan medicin.
- Läkarna blev nog påverkade av resultatet i studien. Vi måste bli bättre på att regelbundet ta bort medicinerna och se om patienterna behöver dem, säger Sabine Ruths.
Hennes slutsats är att det bara är de dementa som verkligen är till fara för sig själva eller andra som ska ha läkemedel mot psykos.
- Och de är få, säger forskaren Sabine Ruths.
Kjell Krüger och hans kolleger på Løvåsens sjukhem påverkades av studien och den uppmärksamhet den fick i de norska medierna. De började dra ned på användningen av läkemedel som Risperdal, Zyprexa och Seroquel.
I dag får färre var än femte äldre dement på Løvåsens sjukhem ett läkemedel mot psykos. I Sverige visar studier att nästan varannan (40 procent) som bor på demenshem får psykosmedel.
Enligt Kjell Krüger märks ingen skillnad hos patienterna sedan medicinanvändingen har stramats åt.
- Det är en tydlig signal att många patienter stod alldeles för länge på de här läkemedlen. Många behövde dem under en kort tid, men sen skulle de ha tagits bort.
Samtidigt som medicinerna begränsades flyttade vårdhemmet med 158 patienter till nybyggda lokaler. I entrén sprakar en brasa välkomnande i en kamin. På väggarna trängs tavlor med färgglada naturmotiv. Här finns både en kafeteria, frisör och tandläkare.
- Jag tror att miljön också spelar en stor roll för kvaliteten i demensvården, säger Kjell Krüger.
Förr bodde 26 patienter på varje avdelning. Nu bor bara åtta patienter tillsammans.
- Nu har vi bättre överblick över patienterna. Om någon blir orolig ser vi det och kan lugna dem direkt. Kanske med en kort promenad. Förr var det enklast att ge dem mediciner, säger sjuksköterskan Rosa Melo.
Hon har arbetat inom äldrevården i 18 år och har sett hur vården har förändrats genom åren.
- Vi är inte fler inom personalen i dag, men vi får mer utbildning och det ger bättre vård. I dag har vi också betydligt mer aktiviteter för att hålla i gång de gamla.
LØvåsens sjukhem deltar nu i en studie där de testar en ny form av digitala journaler. Patienternas vård och mediciner förs in i systemet, som slår larm när en patient till exempel har stått för länge på en medicin.
- Vi hoppas att det här systemet både ska minska vår användning av neuroleptika ännu mer och ge en säkrare och bättre vård, säger Kjell Krüger.