Det strålar från rymden. Det strålar från marken. Det strålar till och med inifrån din egen kropp. Varje minut utsätts du för joniserande strålning.
Kärnkraft och atombomber bygger på att instabila grundämnen, som uran eller plutonium, delar på sig och bildar nya grundämnen. Det sätter i gång långa kedjereaktioner, eftersom de nybildade grundämnena också är instabila. Några överlever bara några sekunder, andra i tusentals år.
När grundämnenas atomer faller sönder sänder de ut energi i olika former (se faktaruta).
Men instabila grundämnen finns i naturen också, om än i mycket lägre halter än i en kärnreaktor eller en atombomb.
På vissa ställen i vår svenska berggrund finns till exempel ganska höga halter av uran. Ett ämne som bildas när radioaktivt uran faller sönder är den radioaktiva ädelgasen radon.
I Sverige beräknas omkring 450 människor dö av lungcancer varje år till följd av radon i byggnader, i marken och i dricksvatten. Risken är väldigt mycket större för rökare. För ickerökare är den knappt mätbar. En av de viktigaste källorna till radon är ett byggmaterial som kallas blåbetong och består av skiffer med hög halt av uran. Det stoppades 1980, men många av husen står kvar.
Vid två perioder i historien har den naturliga strålningen i marken fått tillskott från mänskliga krafter.
Det skedde på femtio-, sextio- och sjuttiotalen när flera länder provsprängde atombomber. Då ökade förekomsten av bland annat radioaktivt cesium i svenska marker.
År 1986 kom ännu ett kraftigt tillskott, efter en härdsmälta i det ukrainska kärnkraftverket Tjernobyl. Väderförhållandena var sådana att vissa platser i Sverige drabbades extra hårt (se grafik).
Framför allt spreds radioaktivt cesium. Det togs upp av växter och djur. Halter som kan vara skadliga för hälsan uppmättes framför allt i svamp och renkött.
Än i dag finns restriktioner för renskötseln på grund av nedfallen efter Tjernobyl. Men i dag överstiger den naturliga strålningen i marken spåren av både Tjernobyl och atombomberna på de allra flesta ställen i Sverige.
I trakterna närmast Tjernobyl drabbades flera tusen barn av cancer i sköldkörteln. Det berodde på att de drack mjölk från kor som hade betat gräs med radioaktiv jod. Men här i Sverige eller övriga Västeuropa har forskare inte lyckats hitta någon ökning av cancerfall eller missbildningar. Det är visserligen möjligt att det kan ha blivit mindre antal cancerfall även här. Men i så fall drunknar de i statistiken bland det mycket större antal cancerfall som beror på andra faktorer.
Numera står medicinska undersökningar för den största delen av joniserande strålning i Sverige. Tandläkare röntgar rutinmässigt människors tänder för att upptäcka karies och andra skador så tidigt som möjligt. De doserna är mycket låga. Tandläkarnas röntgenapparater har blivit bättre med lägre och mer riktad strålning. Men i stället har läkare börjat använda röntgen i högre grad. Ny teknik har gjort röntgenundersökningar enklare och billigare.
Så kallad skiktröntgen eller datortomografi innebär att läkaren tar ett stort antal röntgenbilder för att kunna skapa en tredimensionell bild av en misstänkt skada.
Sådana undersökningar kan vara till stor hjälp för diagnosen, men doserna är så höga att man noga bör väga fördelar mot strålningens eventuella risker.
Det finns också en typ av strålning som kallas för ickejoniserande. Dit hör ultravioletta strålar från solen och från solarier, som beräknas orsaka ungefär 400 fall av hudcancer om året hos människor som solar oförsiktigt.
Till den ickejoniserande strålningen hör också elektromagnetiska vågor från mobiltelefoner. Enligt de största och mest välgjorda undersökningarna finns inga belägg för att mobiltelefoner orsakar några tumörer. (Däremot finns klara belägg för att de orsakar trafikolyckor.) Men den som vill vara försiktig kan med fördel använda headset.