Att prata i mobiltelefon verkar inte öka risken att drabbas av hjärntumör. Det finns inga samband mellan antalet cancerfall och den ökade mobiltelefonanvändningen, visar en ny stor nordisk studie.
– Under de tio år som mobiltelefonin har brett ut sig dramatiskt ser vi ingen ökning av cancerfall. Men vi måste fortsätta följa statistiken. Cancer kan ta lång tid att utvecklas, säger Maria Feychting, som är professor i epidemiologi vid Karolinska institutet.
Hon har tillsammans med flera andra forskare följt den nationella cancerstatistiken för omkring 16 miljoner vuxna personer i Sverige, Danmark, Finland och Norge. Forskarna har undersökt hur många personer som har drabbats av två olika former av hjärntumör mellan åren 1974 och 2003.
De första mobiltelefonerna kom till Norden i mitten av 1980-talet.
– Vi tittade därför särskilt på antalet cancerfall åren 1998 till 2003. Det hade då gått ungefär tio år med en snabb ökning av mobiltelefonin. Men vi kunde inte hitta någon koppling mellan hjärntumörer och mobilanvändningen, säger Maria Feychting.
Hon tillägger också att det saknas biologiskt grundade hypoteser som förklarar varför strålningen från mobilen skulle öka risken för cancer.
– Om det fanns en stark koppling borde vi ha sett detta i vår studie. Våra siffror visar ingen ökad risk åtminstone under en tioårsperiod. Våra siffror är betryggande, men vi vet ingenting om längre perioder än så, säger Maria Feychting.
Forskarna fann att antalet cancerdrabbade män och kvinnor hade ökat litet men stadigt ända sedan 1974. Det vill säga långt innan mobiltelefonen fanns i var mans hand.
– Vi tror att topparna i statistiken beror på att det kom flera nya diagnosmetoder, till exempel magnetkameran. Det ledde till att man hittade fler tumörer, säger Maria Feychting.
Men de såg också en ökning bland kvinnor i början av 1990-talet. Maria Feychting tror att det kan förklaras med att många kvinnor fick hormonersättning för sina klimakteriebesvär och det kan ha gett fler cancerfall.
Tidigare i höstas kom en stor internationell studie över all forskning som hittills gjorts på mobiltelefoni och risken för hjärntumör. Inte heller den kunde visa på ett samband – åtminstone inte under en tioårsperiod.
Men tidigare svenska studier har däremot funnit en riskökning.
– Det är nästan bara en forskargrupp som har lyckats med det. Jag tror att det förklaras av hur de väljer att ställa sina frågor och analysera svaren.
Inom kort presenteras slutrapporten för världens största studie om mobilstrålning och risk för flera cancerformer, den så kallade Interphonestudien. Den har skjutits upp flera gånger på grund av att forskarna är oense om slutresultatet.
Maria Feychting är en av forskarna bakom studien, men hon vill inte säga något om vad de har kommit fram till. Själv fortsätter hon att använda sin mobiltelefon. Fast bara någon gång per dag.
– Jag är inte rädd för att använda den. Jag tycker bara att den vanliga telefonen är mer ergonomisk. Är man orolig tycker jag att man ska använda handsfree, säger hon.
Studien publiceras i medicintidskriften Journal of the National Cancer Institute.