Frågan om vad ”jaget” egentligen är för något har sysselsatt filosofer i tusentals år.
Platon i antikens Grekland menade för 2 400 år sedan att själen är kroppens essens och att den lever vidare efter kroppens död. Aristoteles ansåg däremot inte att själen kan skiljas från kroppen.

Fransmannen René Descartes – som i slutet av sitt liv var verksam i Stockholm – ägnade sig mycket åt begreppet själ på 1600-talet. På 1700-talet formulerade bland andra engelsmannen David Hume tankar om att jaget bara existerar som ett antal sinnesintryck i kroppen.

Men under alla dessa tider har filosofer, teologer och författare bara debatterat. Experimentellt inriktade hjärnforskare har till alldeles nyligen undvikit frågan om jaget, eftersom det har ansetts för svårgripbart.

Henrik Ehrsson är en pionjär. Med enkla men sinnrika försök undersöker han och hans medarbetare hur långt de kan flytta människans känsla av ”kroppstillhörighet” som Henrik Ehrsson själv säger.

För fyra år sedan lyckades gruppen för första gången i kontrollerade experiment ge människor en känsla av att de betraktade sig själva från en plats utanför sin egen kropp. Fenomenet förekommer spontant ibland vid epilepsi och andra sjukdomar.

Men nu behövde forskarna bara en videokamera, ett par tredimensionella glasögon och att forskarna petade på försökspersonerna med en pinne på rätt sätt.Hemligheten är att koordinera synintryck och känslointryck. Troligen är stora delar av hjärnan inblandade, inklusive delar som samordnar signaler från känslosystem som syn, hud, muskler och balansorgan.

Upptäckterna kommer säkert att kunna användas praktiskt. Håkan Ehrsson har redan visat att amputerade kan uppleva handproteser som en del av sin egen kropp. Virtuella operationer där kirurgerna får en högre grad av inlevelse, rymdfärder där astronauterna kan besöka främmande himlakroppar utan att riskera livet, nya och mer realistiska dataspel.

Och den mångtusenåriga diskussionen om jaget har fått nytt, experimentellt bränsle.